En sak som är rolig när en kanal blivit etablerad och många hittat dit är att många också blir duktiga på att använda den. Jag ser ofta snygga och bra exempel på företag som använder Instagram utan att för den skull annonsera. Jag tänkte visa tre av mina favoriter, som båda är duktiga både på foto- och stories-innehåll.
Först ut, en internationell jätte. En kan tycka vad en vill om Starbucks som kedja, men kommunikation kan de. Ofta kommer stories upp som gör i alla fall mig kaffesugen. Och deras bildflöde är alltid spot on i bildspråket. Det är en del jag tycker är väldigt viktig när bilderna postas av ett professionellt konto, där bilderna inte postas från enskilda privatpersoner. En annan amerikansk försäljningskedja, som jag även skrivit om tidigare, som alltid, alltid, alltid är on brand är så klart Tiffany’s. Vem skulle liksom inte vilja jobba med kärlekens varumärke?
Ett av de första svenska instagramkontona som testade på stories på Instagram var @goteborgcom, Göteborgs officiella besöksguide. Jag minns så väl att en av de första storisarna jag kollade på var från Way Out West från Göteborg själva. Härligt att se att medarbetarna har fria tyglar att testa och vågar göra det. Innehållet har blivit bättre och bättre tycker jag.
Så för att sammanfatta, mina instagram-tips
* Låt antingen ditt konto vara autentiskt genom bilder från ex dina medarbetare. Annars, se till att hålla dig till ett utarbetat bildspråk.
* Glöm inte att byta webb-url på din profil och påminn i bildens kommentar om du vill dela en länk. Det går inte att klicka på länkar i kommentarer i flödet.
* Trial and error! Som alltid, om något inte funkar, lär dig något av det.
* Våga go mobile! Helt fantastisk kommunikation kan skapas med verktyget vi alltid har med oss.
—
It takes a while, but one of the best things when a communications channel has been established for a long time is that many people get how to use it in a good way. I often see good looking examples of companies using Instagram, without pushing their photos with ads. I thought I should show you three of my favourites, that use both stories and photos in a good way.
First, a multinational giant. You can have opinions on Starbucks as a company. But they know communications. Their stories often get me in the mood for coffee. And their pictures are always spot on their imagery. I would say, that is one of the key things with a professional account, that doesn’t have content published from employees/customers etc. Another American chain, that I have written about before, and always, always, always succeed to be on brand is of course Tiffany’s. And who would not like to work with the brand of love?
One of the first Swedish Instagram accounts that tested stories on Instagram was @goteborgcom, the official visitors guide of Gothenburg. I remember one of the first stories I watched was from the festival Way Out West, and Gothenburg themselves was the sender. Nice to see that the employer trust the editors to trial and error, and they really do that. The content is getting better and better all the time.
So, my Instagram-tips in a nutshell
* Decide if you want to publish authentical pictures from eg your employees. Otherwise, make sure to be on brand in every picture.
* Change the link on your profile, and remember your followers in your comments, if you want to share a link. It’s not possible to click on links in the feed.
* Trial and error! As always, if something doesn’t work out, then learn something from it.
* Dare to go mobile! Amazing communication can be created with the tool we always bring everywhere.
Advertising , Blogs , Facebook , Journalism , Social Media
What native advertising does with us
Jag har länge gillat KIT:s nya grepp på vad en nyhetssajt är. Det är blandade typer av innehåll, ibland längre texter, ibland små videor och ämnena är väldigt mixade, allt från sminktips till politik. Innehållet känns ofta angeläget i nuet. KIT kör en del med native ads, eller vad de själva kallar innehållsannonsering. Inga problem egentligen, eftersom det väldigt tydligt är uppmärkt som just ett samarbete. Men jag tycker att KIT som varumärke får sig en törn, direkt så kopplar jag ihop dem med de företagen de samarbetar med, så klart. I det här fallet, där KIT samarbetar med Swedbank (den här filmen publicerades bara på Facebook, inte på sajten) känns det verkligen som att delen hyresrätter och vad politiken ska göra åt problemet att vi inte kan flytta hemifrån borde varit en självklarhet ur journalistiskt och samhällsnyttigt perspektiv.
Känner mig som en gammal tant som vill att innehåll ska vara innehåll och en annons en annons. För vad är egentligen detta? Ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrad blir jag. Att sälja sitt namn till en kund är alltid farligt. Det är en sak att sälja utrymme, men med native ads är det till och med ens röst som ingår i priset. Eller är det faktiskt så att inget innehåll någonsin är något annat än en annons, egentligen? Hela tiden kommer vi tillbaka till vem (eller vad) som ska betala för vår journalistik. Vi kan också reflektera över hur native ads, utan källkritik, kan påverka oss utifrån Emanuel Karlstens träffande krönika som, så klart, fick spinn på Facebook.
När det kommer till bloggar och sponsrat innehåll tycker jag att det är en helt annan grej. De har inget ansvar att informera medborgare eller göra olika röster hörda. Och på tal om det så hittade jag, via en diskussion på Facebook, det här inlägget hos Better Bloggers om betalning för sponsrade inlägg. Himla intressant!
Se hela KIT och Swedbanks film:
This post is only in Swedish.
Det känns som att det är i ropet att göra kampanjer där företag vill vara genusmedvetna och visa en vilja göra skillnad. Hurra säger jag!
För några veckor sedan lanserades “Bryt klädmaktsordningen” av Åhléns och “Changes” av HOPE. Den sistnämnda snubblar lite tycker jag, kampanjen är väldigt vit och modellerna stereotypa för en nordisk sådan. Trist. Min känsla är att HOPE är för medvetna personer och då har de inte riktigt råd att missa en sån grej. Men jag antar att vi får börja någon stans. Åhléns börjar ju ändå kännas som en spelare som vill sticka ut hakan i den här typen av frågor, känns spännande och aningen otippat kanske. De skulle ju lätt kunna simma med i strömmen som ett klassiskt varumärke, ett varuhus som på något sätt alltid finns där. Modigt gjort.
Såg TT:s kampanj “Förändra bilden” häromdagen då den blev utsedd till Månadens content för sommaren av Resumé. Snygg och träffsäker kampanj som lyfter ansvaret vi kommunikatörer och marknadsförare har. Vad visar vi upp? Vem kan bli astronaut? Vem kan bli sjuksköterska? Vem kan bli statsminister? Vi måste våga bryta de “sanningar” som “bara dyker upp”, som ett av barnen uttrycker det. Varifrån får vi veta att sanningen är just det som vi tror att det är? Om vi som kommunikatörer tar oss tid och har yrkesstolthet nog att tycka att det spelar roll kan vi ändra på både självbilder och förebilder hos våra barn.
This post is only in Swedish.
Lite sen på bollen, men måste få säga att jag är väldigt glad att Joakim Ohlsson skrev de här raderna på Resumé. Det efter att flera artiklar på samma sajt publicerats med ställningstaganden kring att vi som jobbar med kommunikation eller reklam borde jobba väldigt mycket (se länkar i Ohlssons text). Och ja, det skavde ganska ordentligt i mig hela det här. Men Ohlsson formulerade mina tankar väl.
Självklart gillar alla kollegor som lägger manken till och har fingertoppskänsla för när det behövs det där lilla extra. Men lika viktigt som att kunna bjuda till är att kunna säga nej. För ingen vill väl att ens kollegor, eller medarbetare, jobbar sig sjuka? Vem ska göra det där sista, lilla extra då?
Ett säkert sätt att ta till om en är ute efter att jobba för mycket för sitt eget bästa är att ta på sig för mycket. Och då särskilt sådant som en aldrig kommer få cred för eller som aldrig kan gagna sin egen roll/sitt eget team. Som konsult är det självklart viktigt att vara lyhörd och på tårna. Men efter att ha varit det ett bra tag behöver även en sådan utrymme för vila och reflektion. Det är inte medarbetarens uppgift att se till att det blir så, utan självklart chefens.
Och på tal om det här med prestationsprinsessor är det här, av Sakine Madon, en goding jag ibland tänker tillbaka på.
Bild: Giuseppe Milo
Vilken slogankrock! Vad är oddsen, kan man ju undra? Någon som vet om Risifrutti eller Frilans Finans var först med “Gör din grej”?. Måste erkänna att jag är hockey på Frilans Finans låt, och aerobicsledaren Susanna är för övrigt grym på riktigt :)
—
Whoops! I could not believe my eyes when I saw these two clips within two weeks. The two Swedish brands Risifrutti and Frilans Finans both have campaigns, at the same time, with the same slogan right now, “Gör din grej” (“Do your thing”). But I really like the song in the Frilans Finans clip :)
Feels like I’ve been posting this before… Please, H&M, stop with this exhausting, stereotype styling. Everybody can be a dude, and everybody can have stuff. Gah!
Picture from hm.com
—
Känns som att jag postat precis det här tidigare. Snälla H&M, sluta med de här tröttsamma och stereotypa styrningarna. Alla kan vara en polare och alla har prylar. Punkt.
Bild från hm.com
Snapchat, Snapchat, Snapchat. It seems like everybody is talking about Snapchat these days. Blogposts are popping up here and there and discussions are ongoing in different communications and marketing groups on Facebook. I don’t work towards a younger target group, so I have not looked into the app very closely, but I think the Discover part seems interesting. Though I have a friend I always communicate with on Snapchat, so yes, I use it. But I always feel kind of lost.
I love how Snapchat’s founder and CEO Evan Spiegel explains what the fuzz is all about in this clip. The main thing grown ups become confused about this that the app is all about talking, not documenting.
Does anyone use Snapchat in your marketing or communications work?
—
Det känns som att alla pratar om Snapchat nu för tiden. Det regnar blogginlägg och diskussioner i olika Facebook-grupper. Jag jobbar inte med en yngre målgrupp, så jag ska erkänna att jag inte grävt ner mig särskilt djupt i appen, men jag tycker att Discover-funktionen verkar intressant. Jag har dock en vän som jag alltid skickar snaps med och jag känner mig alltid lite förvirrad, haha.
Det här klippet med Snapchats vd och grundare Evan Spiegel tycker jag är så bra, där han beskriver vad Snapchat är för vuxna. Grundpelaren är att bilderna inte är till för att dokumentera något utan för att användarna helt enkelt pratar med varann.
Är det någon som använder Snapchat i sitt marknadsförings- eller kommunikationsarbete?
I have just found the best app ever! And it can also be kind of dangerous to the wallet, haha.
Grabble is like Tinder for fashion. You get a picture of a garment and then yo say if you like it or not by swiping to right or left. You know how it works. Then comes the fab part of this. When the garment you like comes on sale you get an e-mail notification. Aaaah! So now when all summer sales get started, I get e-mail like every day, haha. I joke about that I never but anything if it isn’t on sale. Now you see why I am kind of excited? I love it! And since the app is Brittish, citizens in the EU don’t need to worry about custom fees. Yaay!
You can find an interview with Grabble’s founders Daniel Murray and Joel Freeman from Forbes here. That’s my reading tip of the weekend.
Photo: retail-week.com
—
Jag har just hittat den bästa appen på länge! men den är också lite farlig för plånboken, haha.
Grabbel funkar som Tinder, fast för kläder. Det kommer upp bilder på olika plagg och sedan swipar en till höger om en gillar det, till vänster om det inte riktigt är ens stil. Sedan kommer det som är briljant, när ett plagg är på rea så kommer ett litet mail nedsinglande i mailkorgen. Alltså, hur genialt? Jag brukar skoja om att jag aldrig shoppar om det inte är rea, så ja, det här är ju som gjort för mig. Nu när alla sommarreor börjar är det här rent livsfarligt. Dessutom är appel brittisk, så man behöver inte tänka på tull och massa superdyr frakt när en bor i EU. Det här är så smart!
Här finns en intervju från Forbes med Grabbles grundare Daniel Murray och Joel Freeman. Det är helgens lästips från mig.
Foto: retail-week.com
We can change the society as consumers. We always have a choice to change, to say no to the world as we know it.
Women in the ages between 18 and 25 were asked in three different studies, by researchers at University of Kent, which size of models they preferred. The studies also included parameters as if the targets group knew about the brand before and the women’s self-esteem. The result showed that campaigns with ”average size” models sells better, especially when it comes to, for the target group, unknown brands.
And Target goes this way and releases a body positive campaign for their swimwear. Less worry, more happiness and positive vibes, no matter what size you are. I hope this will inspire more brand and companies to dare to have more diverse campaigns, not only for plus size editions and similar. The majority in the world are not, believe it or not, white women wearing size 4.
Photo Target.
—
Vi kan ändra på samhället som konsumenter. Vi kan alltid välja att förändra och säga nej till verkligheten vi har idag.
Kvinnor mellan 18 och 25 tillfrågades i tre studier, som gjorts av forskare vid University of Kent, om vilken storlek på modeller de föredrar. Studierna tog också hänsyn till om målgruppen sedan tidigare kände till varumärket och deras självkänsla. Resultatet visade att modeller med ”medelstorlek” (fritt översatt) säljer bättre, särskilt när det gäller för målgruppen okända varumärken.
Och i år gör Target precis på det sättet och gör en “body positive” kampanj för sina badkläder. Mindre ångest, mer glädje och positiva tankar kring ens kropp oavsett storlek. Jag hoppas det här kommer inspirera fler varumärken och företag att ha en större mångfald i sina kampanjer. Och då inte bara när det gäller kläder i större storlekar eller liknande. Majoriteten är trots allt inte vita 34:or.
Foto Target.
When I heard about the Swedish initiativ Blank Spot Project was my first though ”Finally!”. But I am not surprised, now is the time. I am very, very happy there are people working with, and believing in, this things.
The initiative was started to create world wide journalism, reporting from the blank spots that is not represented in mass media. The project is driven by crowdfunded money, everybody who thinks this is important can be a part, and member, of the project. Of course I could not just watch this happen, I joined the project simply by donating a sum less then I need to pay for a nice restaurant dinner. I celebrate this project, I think this is the best in a long time.
The first trips have begun and the project’s members can follow the progress live in secret Facebook groups. Every post is so exciting, and important. Journalist around the globe have neither an easy task or situation. There are so much out there we need to see, write and tell about. And before the media is willing to pay for it, we are. The ones who see the importance that the whole world is covered.
One of the photographers who is out for Blind Spot Project now is Martin Edström. He describes his work as he is ”telling stories about the world, sometimes as news, but more often as longer projects with influences from journalism, art and a little adventure”. He has created a format for news in a 360 degrees world. I am speechless. This is the way we should to this! Here is an example of his work. Let’s walk in to the refugee camp Zaatari i Jordan, where several hundred thousands refugees from Syria live.
I am really looking forward to see what the result from the Blind Spot Project will be. The journalism from the whole globe is not dead. We just need to do it in another way.
—
När jag först hörde om Blank Spot Project tänkte jag ”Äntligen!”. Men jag är inte förvånad att initiativet är här. Det var dags. Jag är så innerligt glad att det finns människor som gör, och tror på, sådant här.
Initiativet är startat för att skapa utrikesjournalistik som lyfter upp de ”vita fläckarna” på jorden, alltså det som inte rapporteras om i vanlig media. Det här görs genom medborgarfinansiering, alltså alla som vill se att detta händer kan vara med och stödja projektet. Självklart kunde jag inte stå bredvid, utan jag betalade in en summa som inte ens täcker en schysst utemiddag men blev medlem i communityn. Jag hurrar och tycker att det här verkligen är det bästa som hänt på väldigt länge!
Nu börjar journalister och fotografer vara ute på de första uppdragen. Vi som är medlemmar får följa resorna live i hemliga Facebook-grupper, och varje inlägg är lika spännande. Och viktigt. Journalister runt om i världen har varken en lätt uppgift eller situation. Det finns så mycket där ute som vi måste ut och se, berätta och skriva om. Och innan medierna är beredda att betala för det här så finns vi här. Vi som tycker och ser värdet i att hela världen blir belyst.
En av de som just nu är ute för Blind Spot Project är Martin Edström som, enligt honom själv, jobbar med att ”berätta om världen, ibland form av nyheter, men oftast i form av längre projekt som kan ha en släng av både journalistik, konst och lite äventyr”. Han har tagit fram ett format för att förmedla nyheter i 360 graders-världar. Jag blev helt tagen. Det här ju så här det ska jobbas! Här är ett exempel på jobb av Martin. Varsågod att kliva in i flyktinglägret Zaatari i Jordanien, där flera hundra tusen flyktingar från Syrien lever.
Jag ser verkligen fram emot att se vad som kommer fram ut arbetet som just nu sker i projektet. Utrikesjournalistiken är inte död. Vi måste bara göra det på andra sätt.
Leave A Comment