I have not finished Arianna Huffington’s “Thrive” yet. But I am so hooked. The description of the job culture is very spot on. The more you work, and the later you work, the better. The later in the evening you respond to emails, the better employee you are. This is not a thing in just some bad work places, it is the culture in the western world. But the thing about culture and norms is that we, who live with them, can also change them. It is time to change the definition of success.
The vacation always brings new and fresh energy. When I get disconnected from my inbox I also start to see things from another perspective, which often feels very, very good. From this summer weeks, with inspiration from “Thrive”, I have decided to change some habits of mine, regarding my sleep (and one about my inbox).
“By sleeping more we, in face, become more competent and in control of our lives. It gives new meaning to the old canard of women sleeping our way to the top. Women have already broken glass ceilings in Congress, space travel, sports, business, and the media – imagine what we can do when we’re all fully awake”.
I will from now on charge my phone far from the bed - I have slept with my phone in the bed for more than one decade. That really is horrible. When I can’t fall asleep, I pick it up and scroll through Twitter and Instagram one more time. But it doesn’t make me more relaxed. I feel more stressed with the online world next to my pillow. Therefor, I will charge the phone on the other side of the room. Bedtime means relaxation, not scrolling.
I will buy an clock without a display - research found that the body’s production of melantonin, which helps us get tired, are decreasing with displays around us. I am now looking for a classic alarm clock without a display, for a more harmonic sleep and awakening.
Bedtime is scheduled- this one is actually my strongest point, but I need to keep it on the list not to forget. Bedtime is my most important appointment of the day. 30 minutes before I need to be sleeping to get my hours, I should be in bed. Without the phone. A book is completely fine though.
Hours without screens - I did a challenge for one week last year to stay away from screens before and after sleep. And it was actually very nice, but of course hard. But I will try to do this for a week now and then. It means, not checking the phone until I leave the home in the morning, and turn off all screens by 9 PM. It is about being totally relaxed when I actually go to bed, and not to rush in to the stress directly in the morning.
Meditation and diary - two ways to keep my mind straight and, hopefully, find out what really is important in life. There is nothing wrong to be distracted and have fast thoughts, but it is healthy to be able to catch the thought and go back to where your mind is needed.
Turn off notices for emails - I think I already have written about this earlier, but no, I didn’t turn them off. But I will try once again when I’m back at the office. No more notifications on the screen for emails. And when I sit by the computer, I will check the inbox once every hour to be able to get things done in between.
When I am working, I want to be as productive as possible. But I also want to be able to relax when I am not. Sleep and focus will be my guiding stars this fall.
—
Jag har inte helt läst ut Arianna Huffingtons “Thrive”. Men jag gillar den verkligen! Beskrivningarna av vår jobbkultur är väldigt träffande; ju mer du arbetar, och desto senare du arbetar, desto bättre. Ju senare på kvällen du svarar på e-mail, desto bättre medarbetare är du. Det här är inte en kultur som finns på några enskilda arbetsplater, det är en kultur i hela västvärlden. Men det fina med kulturer och normer är att vi, som faktiskt lever mitt i dem, också kan ändra den. Det är dags att ändra definitionen av framgång.
Semestern ger mig alltid ny energy och något klarare tankar. När jag kommer bort från e-posten börjar jag också se saker från andra håll, vilket oftast känns väldigt skönt och bra. De här sommarveckora har get mig nya insikter, med inspiration från “Trive”. Jag har bestämt mig att ändra några av mina vanor, som rör min sömn (och en som handlar om min e-mail).
“By sleeping more we, in face, become more competent and in control of our lives. It gives new meaning to the old canard of women sleeping our way to the top. Women have already broken glass ceilings in Congress, space travel, sports, business, and the media – imagine what we can do when we’re all fully awake”.
Ladda telefonen långt från sängen – jag har sovit med telefonen I sängen I mer än ett decennium. Det är verkligen hemskt när jag börjar tänka på det! När jag inte kan somna, tar jag upp den och kollar igenom Twitter och Instagram en gång till. Det gör mig ju knappast mer avslappnad… Jag känner mig ofta stressed av att ha hela online-världen précis vid mitt huvud. Därför har jag bestämt mig för att ladda telefonen på en annan plats än I sängen. Läggdags betyder avslappning, inte tid för mina flöden.
Väckarklocka utan display – foskning visar att kroppen producerar mindre melantonin, som gör att kroppen slappnar av, när vi har skärmar runt oss. Därför har jag bestämt mig för att köpa en väckarklocka utan digital display. Både för en mer harmonisk sömn och ett bättre uppvaknande.
Läggdags är en utsatt tid – det här är jag redan ganska duktig på, men den måste fortsätta finnas med på listan så den inte gloms bort. Att gå och lägga mig är min viktigast tid att passa på hela dagen. 30 minuter innan jag ska sova, ska jag ligga I sängen. Utan telefonen. En bok är dock helt okej.
Timmar utan skärmar – jag gjorde en utmaning för något år sedan som handlade om hålla sig borta från skärmar fore och efter nattsömnen. Det var väldigt skön, men var så klart svårt I början. Jag kommer göra det här en vecka nu och då eftersom jag upplevde att jag blev mycket mer avslappnad av det. Det handlar om att stänga av tv:n, datorn, iPaden och sluta blippa på telefonen klockan 21 och på morgonen inte kola något flöde innan jag lämnar hemmet.
Meditation och dagbok – två sätt att hålla ordning på tankarna och tydligare komma till insikt med vad som på riktigt är viktigt för mig. Det är inget fel på att bli distraherad eller vara flyktig I tankarna, men det är nyttigt att kunna fånga in tankarna igen och fokusera.
Stäng av notifikationer för e-mail – Jag tror jag skrivit om det här tidigare, men nej, jag gjorde det inte då. Jag ska försöka igen när jag kommer tillbaka från semestern. Jag vill inte få några notifikationer på datorskärmen (har inga redan nu på telefonen, jag skulle bli tokig!). Och när jag sitter vid min dator ska jag bara kolla mailen en gång I timmen, för att jag ska ha möjlighet att fokusera och få saker ordentligt gjorda utan att bli störd.
När jag jobbar vill jag vara så produktiv som möjligt. Men jag vill också kunna slappna av när jag inte jobbar. Sömn och focus blir mina ledstjärnor den här hösten.
Picture by itupictures
Alright, I have been thinking about this for a while. Actually for years. About being a role model. I am tired of people (read blogers) who are tired of being a role model.
Like this, we are all role models. But we don’t always know about it. Maybe it sounds pretentious? I think it is pretty obvious, and how we live our lives online only makes it more clear. Pressure from the group and inspiration in life is noting new, but it is more likely to spread larger today. It can be creepy to be a role model for thousands of people.
“I have not asked to be a role model” is a common reason from bloggers why they should not be asked tricky questions about their decisions or life style. And I can actually not disagree more. A blog is an open room for personal opinions and if you don’t want to integrate with your readers, then put your words in a classic diary.
Of course I am aware of the fact that more bloggers than ever are exposed to hate comments or even worse situations. And that is by any circumstances not ok. Of course not. But this is not about hate or threats. It is about questions and discussion.
Another point that’s tricky is the fact that the blog never is the whole story. On one hand, yes. One the other hand, that gives the blogger an option to choose what to publish. That argument can not be used only when it is convenient. As a blogger, you can always choose what to show. But professional blogers (who earn money by the blog) reader’s can claim answers.
The angle I think is really interesting in this case is, what is the difference between the demands on female versus male role models. Female role models should more often be perfect in every sense, which of course is impossible. But for a man to be a good role model there is enough if he is doing one or two thinks in life right. Since most of the bloggers still are women, the demands are very high.
I think that all humans need to think about their role as role models in general. What can I and you do to change the world to a better place fore everybody? Which discussions do we need to take? And what fights are not worth our time? But still, you can not choose not to be that role model. That is a privilege of life.
—
Det är en sak jag tänkt på ett tag. Flera år faktiskt. Om det här att vara en förebild. Jag är så trött på personer (läs bloggare) som är trötta på att vara en förebild.
Om vi säger så här, vi är alla förebilder. Men vi märker det inte alltid. Låter det pretentiöst? Jag tycker det känns självklart, och det blir ännu tydligare när vi är så öppna med våra liv online. Grupptryck och inspiration är ingenting nytt, men idag kan det får större och tydligare konsekvenser. Det kan vara läskigt att gå i bräschen för tusentals personer.
“Jag har inte bett om att vara en förebild” slår sig många bloggare ifrån sig med när de får knepiga frågor som sina val eller sin livsstil. Jag kan inte hålla med mindre om det. En blogg är ett som ett öppet rum för personliga åsikter. Är en inte beredd på att ha en dialog med dina läsare är mitt förslag att istället införskaffa en dagbok.
Jag är självklart medveten om att fler bloggare än någonsin är utsatta för näthat och väldigt otäcka situationer i verkliga livet på grund av att de väljer att ha en öppen blogg. Och det är självklart inte okej. Men det här handlar inte om hat eller hot, utan om ifrågasättande och diskussion.
En annan del som är knepig är att en blogg aldrig kan visa hela sanningen. Det är sant, men bloggare har då också ett val i vad hen publicerar eller låter bli att visa. Det används också som argument för att vissa frågor inte “får” ställas av läsarna. Men jag anser att stora bloggares läsare har rätt att kräva svar. Särskilt om det rör en bloggare som tjänar pengar på sin blogg.
Det jag tycker är intressant när det gäller förebildsfrågan är skillnaden mellan vad som krävs från en kvinnlig kontra manlig förebild. Kvinnliga förebilder har ofta krav på sig att vara perfekta i sin helhet, i varje enskilt beslut. Det är självklart en omöjlighet. Men för en man räcker det med att han är schysst i ett sammanghang för att vara en bra person. Eftersom världens bloggare fortfarande till största del är kvinnor blir därför kraven stora på dem att vara goda förebilder på alla möjliga sätt.
Alla behöver tänka på sin roll som förebild för andra överlag. Vad kan jag och du göra för att göra världen lite bättre? Vilka diskussioner behöver vi ta? Och vilka är inte värda vår tid? Men fortfarande, du kan inte välja att inte vara en förebild. Det är ett av livets privilegier.
I don’t agree. Do you? Photo by Will Lion.
One of Sweden’s biggest bloggers, Elsa Billgren, has a “link free week”. “It is just a break from the PR blogging and more focus on personal thoughts” is Billgren writing.
“Hurray” was the first that came to my mind. And then I started to think more about how the big blog look like today. This platforms with big trust, that often young women started even younger. They have put countless hours into this to reach out, often with personal, well written texts. Or pretty photos in backlight. And after years, they can sell their space and words. And most of all, links. Think about what your second, that your click takes, is worth.
Digital ambassadors is a good way to go in many projects, is my belief. But I appreciate this initiative. Professional bloggers need more honesty, feelings and credibility. To become a sell out is rarely flattering.
—
Elsa Billgren har en länkfri vecka. “Det är bara en veckas paus från PR-bloggande och mer fokus på personliga tankar” skriver hon.
“Så himla bra” var min första tanke. Jag började tänka mer på hur vår bloggvärld ser ut. Många av de stora bloggarna drivs av unga kvinnor, som när de startade var ännu yngre, som har lyckats bygga upp en fanskara med stor tillit. De har lagt ner oräkneliga timmar på att nå ut, ofta med personliga, välskrivna texter. Eller vackra motljusbilder. Och efter många år kan de sälja utrymme och ord. Men allra mest, länkar. Tänk hur mycket din sekund är värd, som det tar att klicka på en av alla miljontals länkar vi scrollar runt bland per dag.
Jag tror på att jobba med digitala ambassadörer. Men jag uppskattar det här initiativet. Professionella bloggare behöver mer ärlighet, känslor och trovärdighet. Att vara en sell out är sällan smickrande.
I can admit, I am not a podcast kind of person. But I read pretty many blogs. Not the same all the time, but I have my favorites, on different topics, both for work and leisure. One of my newest favorites is Gabifresh, a very talented woman with such a positive spirit. I am always longing for new posts from her.
Today during the lunch at work we talked about prejudices and attitudes. I am really tired of all thoughts it feels like I am born with. But when we get award of our prejudices (yes, we all have them!) and systems in our societies is it possible to also change them. And, at least in Sweden, I really think now is the time to start change old patterns and believes. A new generation of norms and values is growing.
I love this clip from Gabifresh, Nadia Aboulhosn and Tess Munster. They are three “plus size” models that I really love, and I think they are so needful in the blogsphere with their body positivity. Read the whole post from Gabi here.
“This video is dedicated to the mainstream media, to the fashion industry, to internet bullies, and to anyone else who thinks it’s their right to try to make us feel less than because of their insecurities. #everyBODYisflawless”
—
Jag erkänner, även om jag knappt vill, jag lyssnar inte på en enda podcast. Det är inte min grej. Men jag älskar bloggar, både för jobb och nöje. En av mina nyaste favoriter är Gabifresh, både talangfull och positiv. Jag längtar alltid efter nya inlägg av henne, de gör mig alltid glad.
På lunchen idag pratade vi om fördomar och attityder. Jag blir så trött på mig själv när det känns som att jag är född med vissa tankar. Men det är först när vi blir medvetna om våra fördomar (ja vi har alla några!) och samhällets system som vi också kan förändra det. Och jag tror att nu är tiden för förändring. En ny generation av normer och värderingar växer just nu fram.
Jag älskar det här klippet av Gabifresh, Nadia Aboulhosn and Tess Munster. De är alla tre “plus size”-modeller som jag gillar skarpt, de behövs verkligen i bloggosfären med sin positiva och inkluderande attityd. Läs hela Gabis inlägg här.
“This video is dedicated to the mainstream media, to the fashion industry, to internet bullies, and to anyone else who thinks it’s their right to try to make us feel less than because of their insecurities. #everyBODYisflawless”
Picture: Álvaro Ibáñez
Yesterday I read such a good article (you have to read it!) about the fact that Facebook moves out the chat from their app. WIRED analyzed the decision to be the starting point for a big change of Facebook as we know it today. The focus has totally shifted from laptop to mobile. Facebook will become several apps with different purposes.
“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”
I can see that is true. I mean, why do we all love Instagram? Because of the simplicity, the one and only feature. But in this scenario, I can not see how the “real” Facebook can survive. And suddenly I get a crystal clear picture of the reasons why Facebook bought WhatsApp for instance. I don’t think anybody will use the separate Facebook messenger app when there already is so many apps for that, like WhatsApp (Facebook).
No, Facebook will not die tomorrow. But I really start to believe that Facebook just pushed the button in the process to become something totally new. And I don’t think that thing will be called Facebook.
—
Igår läste jag en grym artikel (läs, läs, läs!) apropå att Facebook lyfter ur chattfunktionen från appen. WIRED analyserade det hela som ett startskott för en stor förändring av Facebook. Fokuset är helt skiftat från laptop till mobil, och Facebook kommer delas upp i flera appar med olika syften.
“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”
Jag tror precis på det Facebook säger. Det finns en enkel anledning till varför vi älskar Instagram, det är så enkelt och kretsar kring ett beteende. Men i scenariot som beskrivs ovan kan jag inte se att Facebook som finns idag kan överleva. Och plötsligt blir det solklart varför Facebook köpte upp WhatsApp för ett tag sedan, till exempel. Jag tror inte att någon kommer använda Facebooks chattapp när det redan finns så många alternativ, som WhatsApp, vilket då också är Facebook…
Facebook kommer inte dö imorgon. Men Facebook nu har tagit steget mot att ändras totalt. Och jag tror inte att det som kommer ur den processen kommer heta Facebook.
…for everything but LinkedIn.
Two of the numbers above surprised me. One is the low number of people using the LinkedIn app. Am I the only one liking it? Obviously…
The other is the big amount of users using Pinterest in their smart phones. I am an active pinner and I have been thinking about how good their app is, even before I saw this numbers. They really should get some cred for it! When I use Pinterest on my laptop I get annoyed about how unmanageable the features are and the small sized pictures.
I am a little sad about the fact that I have not been working with the mindset mobile first when developing new sites and/or services. I firmly believe that is the only way to work ahead. If someone have done that, I am more than interested to know more. Just send me a tweet if you would like to have lunch with me :)
—
Det är egentligen två av siffrorna på den här infographicen som förvånar mig. Dels att inte fler hänger på LinkedIn genom telefonen. Är det bara jag som älskar den appen? Tydligen…
Det andra är vilken enorm majoritet som använder Pinterest i telefonen. Jag är själv flitig pinnare och redan innan jag blev medveten om de här siffrorna har jag själv tänkt på hur bra deras app är. Har du någonsin fått det berömmet de förtjänar för den? När jag går in på Pinterest från datorn blir jag irriterad på att funktionerna är klumpiga och bilderna känns inte lika aptitligt stora. Heja appen!
Jag har själv tyvärr ingen erfarenhet att jobba med mobile first vid framtagning av en webbplats/tjänst. I mina ögon är det det enda sättet framåt. Om någon jobbat så skulle jag vara jätteintresserad av att höra mer. Ta en lunch? :) Skicka gärna en tweet i så fall.
My world on Pinterest. You can find me here.
Jag upplever att fler och fler backar från konsumtionshetsen som legat som en aura kring lifestyle- och modebloggarna sedan boomen i mitten av 00-talet. Vi kan gilla samma saker men alla behöver inte ha dem i sin ägo. Vintage är hetare än någonsin. Blondinbella skriver bok om sparande. Det kryllar av bloppisar.
Inspiration är ett ord som nästan är lika överanvänt som vardagslyx. Alla ska inspireras till att skapa sin egen bästa verklighet. Och istället för att beskylla varann för att vara copycats välkomnar vi varandra in i gemenskaper där inspiration skapar smak.
Det är här Pinterest kliver in och fyller ett hålrum. På Pinterest möter vi bilder, som betyder och symboliserar något, men utan en förutbestämd kontext, på olika anslagstavlor, så kallade ”boards”, som ofta är tematiska och dessutom kategoriserade för enorm sökbarhet. Vi vet ingenting om personerna som syns (om det ens är några människor gestaltade) till skillnad från det innehåll vi möts av i bloggar. Vi skapar våra egna berättelser med utgångspunkt från oss själva och tillskriver bilderna egna betydelser med oss själva som utgångspunkt. Människan har alltid velat visa upp sin stil, den säger något om vem hen är. På Pinterest kan alla göra det, utan att betala ett öre. Vi inspirerar och låter oss inspireras, gratis. Alla pusselbitar kan passa hos alla. Inget liv är bättre än någon annans. Våra verkliga liv behöver inte påverkas av vår smak eller plånbok.
Det är inte troligt att vi kommer sluta tråna efter prylar. Prylar som statussymboler är alldeles för djupt rotat i tjugohundratalets västärld. Dock kan hållbarhet, medvetenhet, kvalitet och prioritering ersätta en längtan efter ett perfekt liv i shabby chic blogganda.
Min bild är att företag som arbetar med bloggare dels måste styra om sin riktig och dels, i vissa fall, se bortom bloggaren. Jag är inte övertygad om att det bästa sättet att bli top of mind hos den köpstarka kategorin unga kvinnor är att synas i Lifestyle- och modebloggsdjungeln som en av alla ”gåvor”. Bloggarnas publik blir allt mer medvetenhet och ofta får bloggare stå till svars för sin konsumtion, särskilt när flera och fler plagg säljs ”oanvända” i bloppisar. Vad säger då mest? Att ett företag varit medveten och skickat ett plagg till bloggaren eller att denna också säljer den vidare utan att ha använt den i verkliga livet? Jag skulle säga att ett varumärke inte har råd att visa upp sig som ”oanvänd”.
Oavsett verksamhet ska den förtjänade synligheten i miljöer med användarstyd kontext inte underskattas. Våga släppa ut bilder utan en namngedd person, och låt din produkt vara det dina potentiella kunder vill att den ska vara för just dem.
—
I believe the big consumption rush we all saw in the middle of the 00s is on its way down. We can all like the same things, but be don’t necessarily need to own them. We are on our way from the big boom of lifestyle and fashion blogs and expensive habits. I think Pinterest can be the new blog, where we can collect our pictures on boards with themes for enormous search options.
The difference between blogs and Pinterest is how much story you get with the pictures. A blogger is often pretty opened and a product he or she is shown with gets associated with the whole person. Pinterest gives us a chance to create our own story and put the puzzle pieces in our own world. Our taste is not dependent on our ability to pay, where we live or anything else.
A lot of companies are today working with bloggers, and they need to change direction. I am not convinced that bloggers, that get too may gifts, are the best way to reach young women with strong buying power. It is getting more and more common that bloggers sell unused products very cheap they earlier showed as a “gift”. Bloggers also have to answer questions about their consumption habits, both regarding economic and environmental sustainability. In that world, is it possible to be shown as a product the blogger sell just a couple of weeks later?
Regardless operation, the deserved visibility in networks with a context controlled by the users can not be underestimated. Stake to give your images without a named person, and let your product be what your potential customers want it to be just for them.
I found a bunch of links that I want to share with you. And they all had one thing in common; they are all about equality and gender! Some of them are in Swedish though.
Sheryl Sandberg about what has heppend since her Ted Talk 2010 and after her book was released one year ago and what we should do now. It is always good to get an international perspective on this questions since it is big differences between Sweden and USA, for example. (I have written about Sandberg before as well).
The Swedish government will release an investigation about men and equality. On that topic, and masculinity, is this clip from The Representation Project. What are we really doing to our boys, that are becoming men and eventually fathers?
And I wrap it up with a brilliant blog post from Nina Åkestam, writer and PhD student at Stockholms School of Economics. Swedish women’s demands for equal rights are not a luxury problem! “There are people with worse problems” is never an acceptable argument in any discussion at all.
I wish that 2014 will become the year when we all start to see every person as an individual with strengths and weaknesses from their personality and not their gender. That would benefit both men and women. What really defines you? Is your gender the best way to describe yourself?
—
Idag sprang jag på flera länkar som jag vill dela med mig av. Deras gemensamma nämnare är jämställdhet och genus.
På den översta filmen berättar Sheryl Sandberg om sitt Ted talk som hon höll 2010, vad som har hänt sedan dess och efter att hennes bok publicerades förra året. Det är alltid intressant att få ett internationellt perspektiv när det gäller genus, det är trots allt stora skillnader mellan olika länder.
Sveriges regering kommer i februari släppa en utredning om män och jämställdhet, vilken DN idag skrev om idag. Och på tal om det, och maskulinitet, vill jag tipsa om det andra klippet. Vad är det vi egentligen gör med våra pojkar, som ska bli framtidens män och så småningom pappor?
Sist men inte minst vill jag lyfta Nina Åkestams briljanta blogpost. Att svenska kvinnor kräver lika rättigheter och ljus på jämställdhetsproblem är inget i-landsproblem! “Det finns de som har det värre” är aldrig ett godtagbart argument, oavsett diskussion.
Jag önskar att 2014 blir året så vi börjar se varje person som en individ, med styrkor och svagheter utifrån deras personlighet, inte kön. Det skulle gynna både män och kvinnor. Vad definierar egentligen dig? Är ditt kön det bästa sättet att beskriva hur du är?
Pictures from Buffer.
Twitter is an extremely fast going social media channel. Things tend to be old in hours and forgotten even faster. But there is some simple ways to become more rememberable and increase the chance to reach out to your followers followers. And no, it requires no brain surgeon or astronaut to do this :)
All this tips will make your tweet twice as retweetable, according to Buffer, which I found through The Next Web.
Add a picture to your tweet. It is not just on Facebook pictures are a good way to engage with your friends. Don’t forget to use Twitters own picture tool, pictures from Instagram are not shown in the Twitter app or on twitter.com.
Add relevant hashtags. Since Twitter is interest based is it easy to spread content through hashtags.
Ask your followers to retweet. And use the word “retweet”, not “RT”. The whole word makes it 23 (!!) times more likely that it actually will be retweeted.
Link on! A link in the tweet makes the tweet 86 per cent more retweetable! And the best length of tweets with links is between 120 and 130 characters.
—
Twitter är väldigt snabbrörlig kanal. Innehåll blir gammalt på timmar och glöms bort ännu snabbare. Men det finns några enkla sätt som ökar chanserna att nå vidare till dina följares följare. Och att säga att det är enkla tips är ingen överdrift :)
De här tipsen fördubblar dina chanser att bli retweetad, enligt Buffer, som jag hittade via The Next Web.
Använd bilder. Det är inte bara på Facebook bilder fungerar bra, utan även på Twitter. Men tänk på att bilderna måste läggas in genom Twitter, bilder från Instagram syns inte direkt på Twitter.
Använd relevanta hashtags. Eftersom Twitter är ett nätverk som baseras mer på intressen än offlinerelationer är det enkelt att sprida innehåll genom att använda hashtags.
Be dina följare att retweeta. Använd hela ordet “retweet” istället för förkortningen “RT”. Hela ordet gör det 23 gånger (!!) mer sannolikt att tweeden blir just retweetad.
Länka på! En länk gör det 86 procent mer sannolikt att din tweet retweetas. Och den bästa längden på en tweet som innehåller en länk är mellan 120 och 130 tecken.
Det här gör mig så förbannad att jag saknar ord. H&M, ni gör bort er så totalt. Hade tänkt lägga en beställning, men skippar nog. Undergivna tjejer o tuffa killar. Så galet icke oväntat. Hur kan sånt här få skickas ut till halva Sverige år 2013?
—
This makes me so angry, I don’t know what to say. H&M are embarrasing them selves. I was going to order, but no… I can’t understand how things like this can be sent to half of Sweden in 2013. Come on!
Leave A Comment