En sak som är rolig när en kanal blivit etablerad och många hittat dit är att många också blir duktiga på att använda den. Jag ser ofta snygga och bra exempel på företag som använder Instagram utan att för den skull annonsera. Jag tänkte visa tre av mina favoriter, som båda är duktiga både på foto- och stories-innehåll.

Skärmavbild 2017-02-23 kl. 19.12.21

Först ut, en internationell jätte. En kan tycka vad en vill om Starbucks som kedja, men kommunikation kan de. Ofta kommer stories upp som gör i alla fall mig kaffesugen. Och deras bildflöde är alltid spot on i bildspråket. Det är en del jag tycker är väldigt viktig när bilderna postas av ett professionellt konto, där bilderna inte postas från enskilda privatpersoner. En annan amerikansk försäljningskedja, som jag även skrivit om tidigare, som alltid, alltid, alltid är on brand är så klart Tiffany’s. Vem skulle liksom inte vilja jobba med kärlekens varumärke?

Skärmavbild 2017-02-23 kl. 20.58.32

Ett av de första svenska instagramkontona som testade på stories på Instagram var @goteborgcom, Göteborgs officiella besöksguide. Jag minns så väl att en av de första storisarna jag kollade på var från Way Out West från Göteborg själva. Härligt att se att medarbetarna har fria tyglar att testa och vågar göra det. Innehållet har blivit bättre och bättre tycker jag.Skärmavbild 2017-02-23 kl. 19.12.56

Så för att sammanfatta, mina instagram-tips

* Låt antingen ditt konto vara autentiskt genom bilder från ex dina medarbetare. Annars, se till att hålla dig till ett utarbetat bildspråk.

* Glöm inte att byta webb-url på din profil och påminn i bildens kommentar om du vill dela en länk. Det går inte att klicka på länkar i kommentarer i flödet.

* Trial and error! Som alltid, om något inte funkar, lär dig något av det.

* Våga go mobile! Helt fantastisk kommunikation kan skapas med verktyget vi alltid har med oss.

It takes a while, but one of the best things when a communications channel has been established for a long time is that many people get how to use it in a good way. I often see good looking examples of companies using Instagram, without pushing their photos with ads. I thought I should show you three of my favourites, that use both stories and photos in a good way.

First, a multinational giant. You can have opinions on Starbucks as a company. But they know communications. Their stories often get me in the mood for coffee. And their pictures are always spot on their imagery. I would say, that is one of the key things with a professional account, that doesn’t have content published from employees/customers etc. Another American chain, that I have written about before, and always, always, always succeed to be on brand is of course Tiffany’s. And who would not like to work with the brand of love?

One of the first Swedish Instagram accounts that tested stories on Instagram was @goteborgcom, the official visitors guide of Gothenburg. I remember one of the first stories I watched was from the festival Way Out West, and Gothenburg themselves was the sender. Nice to see that the employer trust the editors to trial and error, and they really do that. The content is getting better and better all the time.

So, my Instagram-tips in a nutshell

* Decide if you want to publish authentical pictures from eg your employees. Otherwise, make sure to be on brand in every picture.

* Change the link on your profile, and remember your followers in your comments, if you want to share a link. It’s not possible to click on links in the feed.

* Trial and error! As always, if something doesn’t work out, then learn something from it.

* Dare to go mobile! Amazing communication can be created with the tool we always bring everywhere.

skarmavbild-2016-10-24-kl-11-30-53Jag har länge gillat KIT:s nya grepp på vad en nyhetssajt är. Det är blandade typer av innehåll, ibland längre texter, ibland små videor och ämnena är väldigt mixade, allt från sminktips till politik. Innehållet känns ofta angeläget i nuet. KIT kör en del med native ads, eller vad de själva kallar innehållsannonsering. Inga problem egentligen, eftersom det väldigt tydligt är uppmärkt som just ett samarbete. Men jag tycker att KIT som varumärke får sig en törn, direkt så kopplar jag ihop dem med de företagen de samarbetar med, så klart. I det här fallet, där KIT samarbetar med Swedbank (den här filmen publicerades bara på Facebook, inte på sajten) känns det verkligen som att delen hyresrätter och vad politiken ska göra åt problemet att vi inte kan flytta hemifrån borde varit en självklarhet ur journalistiskt och samhällsnyttigt perspektiv.

Känner mig som en gammal tant som vill att innehåll ska vara innehåll och en annons en annons. För vad är egentligen detta?  Ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrad blir jag. Att sälja sitt namn till en kund är alltid farligt. Det är en sak att sälja utrymme, men med native ads är det till och med ens röst som ingår i priset. Eller är det faktiskt så att inget innehåll någonsin är något annat än en annons, egentligen? Hela tiden kommer vi tillbaka till vem (eller vad) som ska betala för vår journalistik. Vi kan också reflektera över hur native ads, utan källkritik, kan påverka oss utifrån Emanuel Karlstens träffande krönika som, så klart, fick spinn på Facebook.

När det kommer till bloggar och sponsrat innehåll tycker jag att det är en helt annan grej. De har inget ansvar att informera medborgare eller göra olika röster hörda. Och på tal om det så hittade jag, via en diskussion på Facebook, det här inlägget hos Better Bloggers om betalning för sponsrade inlägg. Himla intressant!

Se hela KIT och Swedbanks film:

This post is only in Swedish.

Det känns som att det är i ropet att göra kampanjer där företag vill vara genusmedvetna och visa en vilja göra skillnad. Hurra säger jag!

För några veckor sedan lanserades “Bryt klädmaktsordningen” av Åhléns och “Changes” av HOPE. Den sistnämnda snubblar lite tycker jag, kampanjen är väldigt vit och modellerna stereotypa för en nordisk sådan. Trist. Min känsla är att HOPE är för medvetna personer och då har de inte riktigt råd att missa en sån grej. Men jag antar att vi får börja någon stans. Åhléns börjar ju ändå kännas som en spelare som vill sticka ut hakan i den här typen av frågor, känns spännande och aningen otippat kanske. De skulle ju lätt kunna simma med i strömmen som ett klassiskt varumärke, ett varuhus som på något sätt alltid finns där. Modigt gjort.

Såg TT:s kampanj “Förändra bilden” häromdagen då den blev utsedd till Månadens content för sommaren av Resumé. Snygg och träffsäker kampanj som lyfter ansvaret vi kommunikatörer och marknadsförare har. Vad visar vi upp? Vem kan bli astronaut? Vem kan bli sjuksköterska? Vem kan bli statsminister? Vi måste våga bryta de “sanningar” som “bara dyker upp”, som ett av barnen uttrycker det. Varifrån får vi veta att sanningen är just det som vi tror att det är? Om vi som kommunikatörer tar oss tid och har yrkesstolthet nog att tycka att det spelar roll kan vi ändra på både självbilder och förebilder hos våra barn.

This post is only in Swedish.

Lite sen på bollen, men måste få säga att jag är väldigt glad att Joakim Ohlsson skrev de här raderna på Resumé. Det efter att flera artiklar på samma sajt publicerats med ställningstaganden kring att vi som jobbar med kommunikation eller reklam borde jobba väldigt mycket (se länkar i Ohlssons text). Och ja, det skavde ganska ordentligt i mig hela det här. Men Ohlsson formulerade mina tankar väl.

Självklart gillar alla kollegor som lägger manken till och har fingertoppskänsla för när det behövs det där lilla extra. Men lika viktigt som att kunna bjuda till är att kunna säga nej. För ingen vill väl att ens kollegor, eller medarbetare, jobbar sig sjuka? Vem ska göra det där sista, lilla extra då?

Ett säkert sätt att ta till om en är ute efter att jobba för mycket för sitt eget bästa är att ta på sig för mycket. Och då särskilt sådant som en aldrig kommer få cred för eller som aldrig kan gagna sin egen roll/sitt eget team. Som konsult är det självklart viktigt att vara lyhörd och på tårna. Men efter att ha varit det ett bra tag behöver även en sådan utrymme för vila och reflektion. Det är inte medarbetarens uppgift att se till att det blir så, utan självklart chefens.

Och på tal om det här med prestationsprinsessor är det här, av Sakine Madon, en goding jag ibland tänker tillbaka på.

Bild: Giuseppe Milo

Vilken slogankrock! Vad är oddsen, kan man ju undra? Någon som vet om Risifrutti eller Frilans Finans var först med “Gör din grej”?. Måste erkänna att jag är hockey på Frilans Finans låt, och aerobicsledaren Susanna är för övrigt grym på riktigt :)

Whoops! I could not believe my eyes when I saw these two clips within two weeks. The two Swedish brands Risifrutti and Frilans Finans both have campaigns, at the same time, with the same slogan right now, “Gör din grej” (“Do your thing”). But I really like the song in the Frilans Finans clip :)

Skärmavbild 2016-04-18 kl. 14.09.51Feels like I’ve been posting this before… Please, H&M, stop with this exhausting, stereotype styling. Everybody can be a dude, and everybody can have stuff. Gah!

Picture from hm.com

Känns som att jag postat precis det här tidigare. Snälla H&M, sluta med de här tröttsamma och stereotypa styrningarna. Alla kan vara en polare och alla har prylar. Punkt.

Bild från hm.com

 

Skärmavbild 2015-06-19 kl. 12.43.33

I have just found the best app ever! And it can also be kind of dangerous to the wallet, haha.

Grabble is like Tinder for fashion. You get a picture of a garment and then yo say if you like it or not by swiping to right or left. You know how it works. Then comes the fab part of this. When the garment you like comes on sale you get an e-mail notification. Aaaah! So now when all summer sales get started, I get e-mail like every day, haha. I joke about that I never but anything if it isn’t on sale. Now you see why I am kind of excited? I love it! And since the app is Brittish, citizens in the EU don’t need to worry about custom fees. Yaay!

You can find an interview with Grabble’s founders Daniel Murray and Joel Freeman from Forbes here. That’s my reading tip of the weekend.

Photo: retail-week.com

Jag har just hittat den bästa appen på länge! men den är också lite farlig för plånboken, haha.

Grabbel funkar som Tinder, fast för kläder. Det kommer upp bilder på olika plagg och sedan swipar en till höger om en gillar det, till vänster om det inte riktigt är ens stil. Sedan kommer det som är briljant, när ett plagg är på rea så kommer ett litet mail nedsinglande i mailkorgen. Alltså, hur genialt? Jag brukar skoja om att jag aldrig shoppar om det inte är rea, så ja, det här är ju som gjort för mig. Nu när alla sommarreor börjar är det här rent livsfarligt. Dessutom är appel brittisk, så man behöver inte tänka på tull och massa superdyr frakt när en bor i EU. Det här är så smart! 

Här finns en intervju från Forbes med Grabbles grundare Daniel Murray och Joel Freeman. Det är helgens lästips från mig.

Foto: retail-week.com

We can change the society as consumers. We always have a choice to change, to say no to the world as we know it.

Women in the ages between 18 and 25 were asked in three different studies, by researchers at University of Kent, which size of models they preferred. The studies also included parameters as if the targets group knew about the brand before and the women’s self-esteem. The result showed that campaigns with ”average size” models sells better, especially when it comes to, for the target group, unknown brands.

And Target goes this way and releases a body positive campaign for their swimwear. Less worry, more happiness and positive vibes, no matter what size you are. I hope this will inspire more brand and companies to dare to have more diverse campaigns, not only for plus size editions and similar. The majority in the world are not, believe it or not, white women wearing size 4.

Photo Target.

o-TARGET-LOVES-EVERY-BODY-900

Vi kan ändra på samhället som konsumenter. Vi kan alltid välja att förändra och säga nej till verkligheten vi har idag.

Kvinnor mellan 18 och 25 tillfrågades i tre studier, som gjorts av forskare vid University of Kent, om vilken storlek på modeller de föredrar. Studierna tog också hänsyn till om målgruppen sedan tidigare kände till varumärket och deras självkänsla. Resultatet visade att modeller med ”medelstorlek” (fritt översatt) säljer bättre, särskilt när det gäller för målgruppen okända varumärken.

Och i år gör Target precis på det sättet och gör en “body positive” kampanj för sina badkläder. Mindre ångest, mer glädje och positiva tankar kring ens kropp oavsett storlek. Jag hoppas det här kommer inspirera fler varumärken och företag att ha en större mångfald i sina kampanjer. Och då inte bara när det gäller kläder i större storlekar eller liknande. Majoriteten är trots allt inte vita 34:or.

Foto Target.

trosinstaart

This post will only be in Swedish.

Lite sen på pucken, men Sturegallerians kampanj är verkligen något som stört min hjärna i veckan. Och det har märkts att den nådde ut, och väckte reaktioner på bred front.

Det finns många aspekter i den här soppan. Dels undrar jag hur det kommer sig att Newsec låter sin marknadskoordinator gå ut och kommentera kampanjen. Var är marknadschefen undrar jag?

En annan del som jag funderat en hel del kring, och inte hittat något svar på själv är, vad kan man genomföra i sin professionella roll och sedan be om ursäkt för utan att någonting sker? Mikael Ahlsén som arbetat tillsammans med Newsec i framtagandet av kampanjen använder ord som “kärleksfull”. Hur kan detta komma ut utan att personerna bakom inte haft “någon sexistisk tanke bakom”? Hur kan man ens försöka framställa det som att detta inte ska objektifiera? Och framför allt, hur kan man missa hela incest-anspelningen? Hur kan alla dessa enkla, plumpa misstag missats av hela kampanjens arbetsgrupp? Men å andra sidan, uppmärksamhet lyckades man ju fixa…

Jag tycker ändå att det känns bra att detta väckte så starka reaktioner som det gjorde. Konsumenten är inte maktlös, och dagens medier ger oss kraft i rösten att det dessutom kan få väldigt fort. Jag hoppas fler och fler ställer sig upp och säger ifrån. Vi har kommit så långt, vi ska inte behöva acceptera sexism och objektifiering.

Bild som har skickats vidare på Instagram.

Det händer ganska ofta att jag sitter och muttrar över alla gilla-dela-tävlingar på Facebook, vilka är otillåtna enligt Facebooks riktlinjer (läs under E, kampanj) och många bryter även mot lotterilagen. Jag är till och med en sådan person som vägrar handla av företag som anordnat en otillåten tävling, även om jag varit en trogen kund innan. Jag blir så sur på att seriösa företag har personer som arbetar med sociala kanaler som inte ens läst på kring de olika nätverkens regler. Så länge attityden till “att ordna Facebook-tävlingar” är att vem som helst kan göra det på en kvart kommer vi fortsätta bli spammade av de som inte håller måttet.

Idag dök Glossybox, som jag följer, post upp i mitt flöde. Först tänkte jag “nej men suck, va sjutton ska jag behöva sluta gilla dem också” (vilka jag för övrigt inte är kund till, mest nyfiken på deras marknadsföring). Det första jag förstod av posten var att det var en tävling, sedan läste jag inte så mycket mer utan hoppade ner till kommentarerna. “Gillat och delat” skrev allihop, nästan. Jag suckade igen…

20130809-122341.jpg

Så tog jag en närmare kik på posten och insåg, de följer riktlinjerna och gör det så himla snyggt! Länk både för dator och smartphone. Inte ett ord om dela, gilla eller sprid.

Jag kan inte låta bli att undra hur många, som jag, som bara skummat. Tryckt på “dela” av bara farten och trott att de tävlat genom det. De felaktiga tävlingarna är de vanligaste och gemene man är så van att det är så enkelt att tävla, och skräpa ner sina vänners feeds.

Det har skrivits väldigt mycket om dessa tävlingar på många bloggar, en av dem är Avskalad, som även har en lista med företag som genomfört otillåtna tävlingar på Facebook. Självklart. är de bara ett axplock.

I often get’s very grumpy when I see competitions or lotteries on Facebook that don’t follow Facebook’s terms. I have even stopped shopping from companies I’ve liked before and been a loyal customer to if they have had such a competition. I get upset when I see that very big and serious companies doesn’t know, or care, about the different networks terms. Also the attitude about “working with social media” is not going to be very positive, since it seems that “just anybody can do it”.

The picture above shows a post from Glossybox that turned up in my feed today and first, I just assumed, it was a “like and share”-competition. And so did people who comment on the post. But when I read it more carefully I saw that everything was okay, and they provided links for both laptops and smartphones. Very nice! But I wonder how many followers now think they have a chance to win when they just have shared the post and spamed their friends Facebook feed.