Försvarsmakten

Vid en fösta anblick kan Försvarsmatens nya kampanj verka fyndig. Jag kan medge att när jag första gången sprang förbi en annons i tuben log jag lite. Men nu när jag sett flera delar av kampanjen så ger den mig rysningar, och jag menar inte av välbehag.

Vad jag förstått har Försvarsmakten stora problem att rekrytera unga sedan värnplikten inte länge är obligatorisk. Då tycker man att det är smart att direkt sparka nedåt, nästan hånskratta åt de som “inte förstått varför man ska vara militär”. Jag kan inte alls se hur personer som aldrig sett försvaret som en möjlig arbetsgivare skulle bli lockad av det här budskapet. Istället byggs en starkare mur kring de redan frälsta och slår fast att i militären är vi inte för diversifiering. Självklart är det bra att skapa vi-känsla för dem som redan är i gruppen men för det måste det finnas effektivare, och snyggare, sätt att lyckas.

Igår skrevs det en del om kampanjen på våra stora tidningars kultursidor. Jag kan inte annat än hålla med både Strage och Poellinger. Well done.

Här finns Försvarsmaktens YouTube-kanal där alla kampanjens filmer finns.

Skärmdump från en av filmerna i kampanjen.

Jag antar att ingen missat Zytomierska-grejen som snurrat i medierna den senaste veckan? Ni anar inte hur mycket tankar som bubblar inom mig, men jag orkar inte riktigt sätta ihop allt. Så därför kommer här ett litet urval med lösryckta delar.

Katrin Zytomierska säger, i efterhand, att det inte är Josephine, som porträtteras på affischen, hon kritiserar utan SATS kampanj. Avgör själva.

Skärmdump från Katrin Zytomierskas blogg.

Det börjar vara väldigt tröttsamt att folk hela tiden drar yttrandefrihets-kortet så fort man vill vara elak. ”Jag anser att det är att ha ryggrad att stå upp för bloggares rätt att uttrycka åsikter” twittrar Finest chefredaktör Alexander Erwik när han får kritik för att hålla Zytomierska om ryggen. Nej, du har aldrig rätt att kränka någon annan. Att framföra åsikter är en helt annan sak, och det går aldrig att sätta ett likhetstecken mellan dem. Men jag förstår att Erwik, som även är delägare i communityn där Zytomierskas blogg finns, har andra intressen än enskilda personer utanför Finest sfär.

Som resultat av Zytomierskas inlägg valde flera annonsörer att avsluta sina samarbeten med Finest. Då börjar det twittras om att det blir ”kapitalistisk censur”. Men är det inte på det sättet all annonsering i media fungerar? Företag väljer vart de vill synas och vad de vill förknippas med, oavsett om det är i print eller online. “Tänk på att ni censurerar om ni inte annonserar hos oss” kanske skulle fungera som ett nytt argument för annonsförsäljare?

Josephine valde efter några dagars uppståndelse att kliva fram och uttala sig själv kring händelsen i Resumé. Mycket läsvärt och välformulerat. Vi måste orka stå upp för att mobbning och kränkningar aldrig är okej, varken på nätet eller någon annan stans, oavsett vilka ekonomiska vinster som får stryka på foten.

Åh vad jag är svag för snygga kampanjsidor med många funktioner smart och smidigt ihopbakade.

Tiffany & Co har ju helt klart en spännande produkt som man lätt laddar med känslor. Det är en riktigt bra början. Deras portal What Makes Love True fylls av besökarnas egna kärleksberättelser, vad kan skapa en mer genuin känsla? Det som sätter pricken över iet är att de vågar gå ifrån sina produkter. Istället läggs allt krut på känslorna, det man ska känna när man ser den blåa påsen. Det är inte alltid enkelt, det krävs en del mod att våga tro att känslan man vill skapa kommer hålla hela vägen.

En underbar kombination av filmer där par berättar om sin kärlek, galleri med besökarnas egna kärleksbilder, en guide till Tiffanys romantiska tips i New York, karta där besökarna själva markerar sina favoritplatser och spellistor med kärlekslåtar med länkar till iTunes har Tiffany & Co lyckats baka ihop i en kampanj. Det enda jag saknar är möjligheten att skapa och (självklart) dela sin egna romantiska låtlista.

Ta en tur i Tiffanys underbara romantiska New York. Jag drömmer mig gärna bort om och om igen.

På jobbet har vi nog världens tråkigaste kaffeautomat. Jag kan inte ens försöka beskriva vad som kommer ur den, men långt ifrån hälsosamt känns det i alla fall.

Därför går 7Eleven-butiken som ligger mittemot kontoret väldigt bra. De flesta kollegor som dricker kaffe springer över dit minst en gång per dag, och thank heaven, så är deras kaffe riktigt bra. Slurp!

De senaste veckorna har de gjort en liten make over i butiken som ger lite retro-vibbar. Kaffemuggarna har ett snyggt randigt, grafiskt mönster. I min fantasi skulle man kunnat få en likadan mugg på något motell längs någon E-väg 1987. Jag gillade det!

Men så fick jag till min förfasan se kampanjen 7Eleven dragit igång där den nya profilen synd. Ränderna och typsnittet är bra. Att visa på att de har olika sorters kaffe (som ju är gott!), också bra. Men tjejen? Och copyn? Och frillan?

Näe, bättre kan ni ju! Jag blir så ledsen när en kedja jag gillar inte visar sig från sin bästa sida på det här viset ;)