links

I don’t agree. Do you? Photo by Will Lion.

One of Sweden’s biggest bloggers, Elsa Billgren, has a “link free week”. “It is just a break from the PR blogging and more focus on personal thoughts” is Billgren writing.

“Hurray” was the first that came to my mind. And then I started to think more about how the big blog look like today. This platforms with big trust, that often young women started even younger. They have put countless hours into this to reach out, often with personal, well written texts. Or pretty photos in backlight. And after years, they can sell their space and words. And most of all, links. Think about what your second, that your click takes, is worth.

Digital ambassadors is a good way to go in many projects, is my belief. But I appreciate this initiative. Professional bloggers need more honesty, feelings and credibility. To become a sell out is rarely flattering.

Elsa Billgren har en länkfri vecka. “Det är bara en veckas paus från PR-bloggande och mer fokus på personliga tankar” skriver hon.

“Så himla bra” var min första tanke. Jag började tänka mer på hur vår bloggvärld ser ut. Många av de stora bloggarna drivs av unga kvinnor, som när de startade var ännu yngre, som har lyckats bygga upp en fanskara med stor tillit. De har lagt ner oräkneliga timmar på att nå ut, ofta med personliga, välskrivna texter. Eller vackra motljusbilder. Och efter många år kan de sälja utrymme och ord. Men allra mest, länkar. Tänk hur mycket din sekund är värd, som det tar att klicka på en av alla miljontals länkar vi scrollar runt bland per dag.

Jag tror på att jobba med digitala ambassadörer. Men jag uppskattar det här initiativet. Professionella bloggare behöver mer ärlighet, känslor och trovärdighet. Att vara en sell out är sällan smickrande.

I can admit, I am not a podcast kind of person. But I read pretty many blogs. Not the same all the time, but I have my favorites, on different topics, both for work and leisure. One of my newest favorites is Gabifresh, a very talented woman with such a positive spirit. I am always longing for new posts from her.

Today during the lunch at work we talked about prejudices and attitudes. I am really tired of all thoughts it feels like I am born with. But when we get award of our prejudices (yes, we all have them!) and systems in our societies is it possible to also change them. And, at least in Sweden, I really think now is the time to start change old patterns and believes. A new generation of norms and values is growing.

I love this clip from Gabifresh, Nadia Aboulhosn and Tess Munster. They are three “plus size” models that I really love, and I think they are so needful in the blogsphere with their body positivity. Read the whole post from Gabi here.

“This video is dedicated to the mainstream media, to the fashion industry, to internet bullies, and to anyone else who thinks it’s their right to try to make us feel less than because of their insecurities. #everyBODYisflawless”

Jag erkänner, även om jag knappt vill, jag lyssnar inte på en enda podcast. Det är inte min grej. Men jag älskar bloggar, både för jobb och nöje. En av mina nyaste favoriter är Gabifresh, både talangfull och positiv. Jag längtar alltid efter nya inlägg av henne, de gör mig alltid glad.

På lunchen idag pratade vi om fördomar och attityder. Jag blir så trött på mig själv när det känns som att jag är född med vissa tankar. Men det är först när vi blir medvetna om våra fördomar (ja vi har alla några!) och samhällets system som vi också kan förändra det. Och jag tror att nu är tiden för förändring. En ny generation av normer och värderingar växer just nu fram.

Jag älskar det här klippet av Gabifresh, Nadia Aboulhosn and Tess Munster. De är alla tre “plus size”-modeller som jag gillar skarpt, de behövs verkligen i bloggosfären med sin positiva och inkluderande attityd. Läs hela Gabis inlägg här.

“This video is dedicated to the mainstream media, to the fashion industry, to internet bullies, and to anyone else who thinks it’s their right to try to make us feel less than because of their insecurities. #everyBODYisflawless”

Skärmavbild 2014-04-12 kl. 11.32.22

 

Picture: Álvaro Ibáñez

Yesterday I read such a good article (you have to read it!) about the fact that Facebook moves out the chat from their app. WIRED analyzed the decision to be the starting point for a big change of Facebook as we know it today. The focus has totally shifted from laptop to mobile. Facebook will become several apps with different purposes.

“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”

I can see that is true. I mean, why do we all love Instagram? Because of the simplicity, the one and only feature. But in this scenario, I can not see how the “real” Facebook can survive. And suddenly I get a crystal clear picture of the reasons why Facebook bought WhatsApp for instance. I don’t think anybody will use the separate Facebook messenger app when there already is so many apps for that, like WhatsApp (Facebook).

No, Facebook will not die tomorrow. But I really start to believe that Facebook just pushed the button in the process to become something totally new. And I don’t think that thing will be called Facebook.

Igår läste jag en grym artikel (läs, läs, läs!) apropå att Facebook lyfter ur chattfunktionen från appen. WIRED analyserade det hela som ett startskott för en stor förändring av Facebook. Fokuset är helt skiftat från laptop till mobil, och Facebook kommer delas upp i flera appar med olika syften.

“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”

Jag tror precis på det Facebook säger. Det finns en enkel anledning till varför vi älskar Instagram, det är så enkelt och kretsar kring ett beteende. Men i scenariot som beskrivs ovan kan jag inte se att Facebook som finns idag kan överleva. Och plötsligt blir det solklart varför Facebook köpte upp WhatsApp för ett tag sedan, till exempel. Jag tror inte att någon kommer använda Facebooks chattapp när det redan finns så många alternativ, som WhatsApp, vilket då också är Facebook…

Facebook kommer inte dö imorgon. Men Facebook nu har tagit steget mot att ändras totalt. Och jag tror inte att det som kommer ur den processen kommer heta Facebook.

BkmD4ZwIIAAbANk.jpg-large

…for everything but LinkedIn.

Two of the numbers above surprised me. One is the low number of people using the LinkedIn app. Am I the only one liking it? Obviously…

The other is the big amount of users using Pinterest in their smart phones. I am an active pinner and I have been thinking about how good their app is, even before I saw this numbers. They really should get some cred for it! When I use Pinterest on my laptop I get annoyed about how unmanageable the features are and the small sized pictures.

I am a little sad about the fact that I have not been working with the mindset mobile first when developing new sites and/or services. I firmly believe that is the only way to work ahead. If someone have done that, I am more than interested to know more. Just send me a tweet if you would like to have lunch with me :)

Det är egentligen två av siffrorna på den här infographicen som förvånar mig. Dels att inte fler hänger på LinkedIn genom telefonen. Är det bara jag som älskar den appen? Tydligen…

Det andra är vilken enorm majoritet som använder Pinterest i telefonen. Jag är själv flitig pinnare och redan innan jag blev medveten om de här siffrorna har jag själv tänkt på hur bra deras app är. Har du någonsin fått det berömmet de förtjänar för den? När jag går in på Pinterest från datorn blir jag irriterad på att funktionerna är klumpiga och bilderna känns inte lika aptitligt stora. Heja appen!

Jag har själv tyvärr ingen erfarenhet att jobba med mobile first vid framtagning av en webbplats/tjänst. I mina ögon är det det enda sättet framåt. Om någon jobbat så skulle jag vara jätteintresserad av att höra mer. Ta en lunch? :) Skicka gärna en tweet i så fall.

pinterest

My world on Pinterest. You can find me here.

Jag upplever att fler och fler backar från konsumtionshetsen som legat som en aura kring lifestyle- och modebloggarna sedan boomen i mitten av 00-talet. Vi kan gilla samma saker men alla behöver inte ha dem i sin ägo. Vintage är hetare än någonsin. Blondinbella skriver bok om sparande. Det kryllar av bloppisar.

Inspiration är ett ord som nästan är lika överanvänt som vardagslyx. Alla ska inspireras till att skapa sin egen bästa verklighet. Och istället för att beskylla varann för att vara copycats välkomnar vi varandra in i gemenskaper där inspiration skapar smak.

Det är här Pinterest kliver in och fyller ett hålrum. På Pinterest möter vi bilder, som betyder och symboliserar något, men utan en förutbestämd kontext, på olika anslagstavlor, så kallade ”boards”, som ofta är tematiska och dessutom kategoriserade för enorm sökbarhet. Vi vet ingenting om personerna som syns (om det ens är några människor gestaltade) till skillnad från det innehåll vi möts av i bloggar. Vi skapar våra egna berättelser med utgångspunkt från oss själva och tillskriver bilderna egna betydelser med oss själva som utgångspunkt. Människan har alltid velat visa upp sin stil, den säger något om vem hen är. På Pinterest kan alla göra det, utan att betala ett öre. Vi inspirerar och låter oss inspireras, gratis. Alla pusselbitar kan passa hos alla. Inget liv är bättre än någon annans. Våra verkliga liv behöver inte påverkas av vår smak eller plånbok.

Det är inte troligt att vi kommer sluta tråna efter prylar. Prylar som statussymboler är alldeles för djupt rotat i tjugohundratalets västärld. Dock kan hållbarhet, medvetenhet, kvalitet och prioritering ersätta en längtan efter ett perfekt liv i shabby chic blogganda.

Min bild är att företag som arbetar med bloggare dels måste styra om sin riktig och dels, i vissa fall, se bortom bloggaren. Jag är inte övertygad om att det bästa sättet att bli top of mind hos den köpstarka kategorin unga kvinnor är att synas i Lifestyle- och modebloggsdjungeln som en av alla ”gåvor”. Bloggarnas publik blir allt mer medvetenhet och ofta får bloggare stå till svars för sin konsumtion, särskilt när flera och fler plagg säljs ”oanvända” i bloppisar. Vad säger då mest? Att ett företag varit medveten och skickat ett plagg till bloggaren eller att denna också säljer den vidare utan att ha använt den i verkliga livet? Jag skulle säga att ett varumärke inte har råd att visa upp sig som ”oanvänd”.

Oavsett verksamhet ska den förtjänade synligheten i miljöer med användarstyd kontext inte underskattas. Våga släppa ut bilder utan en namngedd person, och låt din produkt vara det dina potentiella kunder vill att den ska vara för just dem.

I believe the big consumption rush we all saw in the middle of the 00s is on its way down. We can all like the same things, but be don’t necessarily need to own them. We are on our way from the big boom of lifestyle and fashion blogs and expensive habits. I think Pinterest can be the new blog, where we can collect our pictures on boards with themes for enormous search options.

The difference between blogs and Pinterest is how much story you get with the pictures. A blogger is often pretty opened and a product he or she is shown with gets associated with the whole person. Pinterest gives us a chance to create our own story and put the puzzle pieces in our own world. Our taste is not dependent on our ability to pay, where we live or anything else.

A lot of companies are today working with bloggers, and they need to change direction. I am not convinced that bloggers, that get too may gifts, are the best way to reach young women with strong buying power. It is getting more and more common that bloggers sell unused products very cheap they earlier showed as a “gift”. Bloggers also have to answer questions about their consumption habits, both regarding economic and environmental sustainability. In that world, is it possible to be shown as a product the blogger sell just a couple of weeks later?

Regardless operation, the deserved visibility in networks with a context controlled by the users can not be underestimated. Stake to give your images without a named person, and let your product be what your potential customers want it to be just for them.

20131125-220811.jpg

Det här gör mig så förbannad att jag saknar ord. H&M, ni gör bort er så totalt. Hade tänkt lägga en beställning, men skippar nog. Undergivna tjejer o tuffa killar. Så galet icke oväntat. Hur kan sånt här få skickas ut till halva Sverige år 2013?

This makes me so angry, I don’t know what to say. H&M are embarrasing them selves. I was going to order, but no… I can’t understand how things like this can be sent to half of Sweden in 2013. Come on!

Skärmavbild 2013-11-11 kl. 22.13.42
By: Constantine Belias

En av sakerna jag älskar mest med att jobba digitalt är att det går så fort. Jag anar en trend. Formulerar den i huvudet. Och så plötsligt är den bara här. Men något som är lite klurigare är att känna av hur länge någonting är aktuellt. När hoppar “den siste” på tåget?

Jag skrev i början av året hur Facebook skulle börja bli mer av ett verktyg än en livsstil och att vara offline är att visa respekt. Och jag tycker detta har börjat märkas på så många ställen. Ungdomar vill inte ha smartphones längre. Det dagliga användandet av Facebook minskar. Jag upplever att mitt twitterflöde blivit gluggigare och att många av de jag följer blivit märkbart tystare. Då undrar jag, vilka är alla som hoppar på Twitter nu? För de är många. Antalet svenskar på Twitter har fördubblats på två år.

Jag har under hösten arbetat fram ett nytt ramverk för min arbetsgivares närvaro på Facebook och det här rullas just nu ut. Under nästa år ska det kunna övergå till linjeverksamhet. Men med tanke på hur fort vi förändrar våra beteenden på nätet undrar jag hur länge en linjeverksamhet kommer hinna rulla. Vi får dock inte glömma att vi i digitala kanaler idag måste våga prova för att också lära oss.

Om en månad kan vi sammanfatta 2013. Det ska bli spännande. Men att börja tänka på vad 2014 ska föra med sig till oss digitala kommunikatörer känns ännu mer hisnande. Hur kommer internet se ut om ett år?

One of the things I love the most with working digital is the speed. I sense a trend. I formulate it to myself. And suddenly it’s just here. But one thing that’s a little more tricky is to know for how long it will last, be new. When is the last person “on board”?

In the beginning of this year, I though 2013 was the year Facebook would become a tool and not a life style. And when you are offline are you also showing respect. I really feel this also happened. Young people do not want smartphones anymore. The daily use of Facebook is decreasing. My Twitter feed is less active, a lot of people I follow is more quiet today than 10 month ago. But I wonder, who are the people who start to use Twitter today? They are a lot, Swedes on Twitter is twice as many today than 2011.

This fall, I have been working on a structure for my employers participation on Facebook. This is becoming reality right now and next year is the plan this will become business as usual. But when I think about how fast we change our behavior in social channels, I can not help but being a bit confused about how long this structure will work. But that is also a part of the work with digital channels, we have to try to learn.

2013 will be summarized in one month. That’s very excited. To predict 2014 is even more exciting, and a bit scary as well. How will the internet look like in 12 months?


Jag måste erkänna att jag blev lite förvånad när jag såg att ett klipp från när Jimmie Åkesson var med i BBC:s Hardtalk delades av fler än en handfull av mina vänner häromdagen. Jag såg hela intervjun redan 2011 när den gjordes och jag har tänkt flera gånger efteråt att det är konstigt att det inge lyftes mera då. Det är ett viktigt klipp. Men var detta en nyhet för någon, undrade jag?

Detta påminde mig om en insikt Michael Kazarnowicz delade med sig av under en konferens jag deltog i för några veckor sedan. Vi blir lätt väldigt fokuserade på att allt innehåll vi skapar ska vara färskaste färskt, att det som hände för en dag sedan är bortglömt och gammalt. Men faktum är att det inte alltid är det nyaste som är mest relevant. Ibland är jag på jakt efter en viss jämförelse. Eller någonting på djupet. Eller kanske en särskild bild. Då är innehållets datum helt irrelevant.

För en person som inte sett ett material tidigare är det alltid nytt. Oavsett ålder på innehållet. Lyckas vi inte sprida det direkt kan det, av en idag okänd anledning, få spridning om en månad, eller kanske ett år. Eller så lyfts materialet upp, på ett annat sätt, vid ett senare tillfälle.

Var inte rädd för att titta på gammalt material. Våga lyfta det igen. Det kan faktiskt vara hetare andra gången än den första…

I have to admit, I was actually a little surprised when the clip with Jimmie Åkesson, the Sweden Democrats party leader, from BBC’s Hardtalk was shared by many of my friends on Facebook two days ago. I watched this interview when it was new, in 2011, and I have thought about it several times afterwards. It is an important clip. But is this news for anyone?

This thing reminded me about a insight Michael Kazarnowicz told during a conference some weeks ago. Social media makes us very obsessed about the newest news. We think that news from yesterdays already are old and forgotten. But we have to think about the fact, that sometimes is the newest piece not the most relevant. We are sometimes actually looking for something special, something that isn’t written today.

If a person doesn’t know about the material, it is alway new to him or her. It doesn’t matter how old the content is. If our material isn’t shared this time, for some reason, maybe it’s spread in a month, or a year. Or maybe will someone pick it up in a different way, another time.

Don’t be afraid of old content. Be brave and pick it up again. It may be even hotter the second time.

trosinstaart

This post will only be in Swedish.

Lite sen på pucken, men Sturegallerians kampanj är verkligen något som stört min hjärna i veckan. Och det har märkts att den nådde ut, och väckte reaktioner på bred front.

Det finns många aspekter i den här soppan. Dels undrar jag hur det kommer sig att Newsec låter sin marknadskoordinator gå ut och kommentera kampanjen. Var är marknadschefen undrar jag?

En annan del som jag funderat en hel del kring, och inte hittat något svar på själv är, vad kan man genomföra i sin professionella roll och sedan be om ursäkt för utan att någonting sker? Mikael Ahlsén som arbetat tillsammans med Newsec i framtagandet av kampanjen använder ord som “kärleksfull”. Hur kan detta komma ut utan att personerna bakom inte haft “någon sexistisk tanke bakom”? Hur kan man ens försöka framställa det som att detta inte ska objektifiera? Och framför allt, hur kan man missa hela incest-anspelningen? Hur kan alla dessa enkla, plumpa misstag missats av hela kampanjens arbetsgrupp? Men å andra sidan, uppmärksamhet lyckades man ju fixa…

Jag tycker ändå att det känns bra att detta väckte så starka reaktioner som det gjorde. Konsumenten är inte maktlös, och dagens medier ger oss kraft i rösten att det dessutom kan få väldigt fort. Jag hoppas fler och fler ställer sig upp och säger ifrån. Vi har kommit så långt, vi ska inte behöva acceptera sexism och objektifiering.

Bild som har skickats vidare på Instagram.

Det händer ganska ofta att jag sitter och muttrar över alla gilla-dela-tävlingar på Facebook, vilka är otillåtna enligt Facebooks riktlinjer (läs under E, kampanj) och många bryter även mot lotterilagen. Jag är till och med en sådan person som vägrar handla av företag som anordnat en otillåten tävling, även om jag varit en trogen kund innan. Jag blir så sur på att seriösa företag har personer som arbetar med sociala kanaler som inte ens läst på kring de olika nätverkens regler. Så länge attityden till “att ordna Facebook-tävlingar” är att vem som helst kan göra det på en kvart kommer vi fortsätta bli spammade av de som inte håller måttet.

Idag dök Glossybox, som jag följer, post upp i mitt flöde. Först tänkte jag “nej men suck, va sjutton ska jag behöva sluta gilla dem också” (vilka jag för övrigt inte är kund till, mest nyfiken på deras marknadsföring). Det första jag förstod av posten var att det var en tävling, sedan läste jag inte så mycket mer utan hoppade ner till kommentarerna. “Gillat och delat” skrev allihop, nästan. Jag suckade igen…

20130809-122341.jpg

Så tog jag en närmare kik på posten och insåg, de följer riktlinjerna och gör det så himla snyggt! Länk både för dator och smartphone. Inte ett ord om dela, gilla eller sprid.

Jag kan inte låta bli att undra hur många, som jag, som bara skummat. Tryckt på “dela” av bara farten och trott att de tävlat genom det. De felaktiga tävlingarna är de vanligaste och gemene man är så van att det är så enkelt att tävla, och skräpa ner sina vänners feeds.

Det har skrivits väldigt mycket om dessa tävlingar på många bloggar, en av dem är Avskalad, som även har en lista med företag som genomfört otillåtna tävlingar på Facebook. Självklart. är de bara ett axplock.

I often get’s very grumpy when I see competitions or lotteries on Facebook that don’t follow Facebook’s terms. I have even stopped shopping from companies I’ve liked before and been a loyal customer to if they have had such a competition. I get upset when I see that very big and serious companies doesn’t know, or care, about the different networks terms. Also the attitude about “working with social media” is not going to be very positive, since it seems that “just anybody can do it”.

The picture above shows a post from Glossybox that turned up in my feed today and first, I just assumed, it was a “like and share”-competition. And so did people who comment on the post. But when I read it more carefully I saw that everything was okay, and they provided links for both laptops and smartphones. Very nice! But I wonder how many followers now think they have a chance to win when they just have shared the post and spamed their friends Facebook feed.