Size zero var på väg ut. Men något hände på vägen. Tidningen CHIC visade upp ett nytt lågvattenmärke i senaste numret där Isabel Adrian, med ett bmi på 17, beskrevs som en hälsosam förebild. Hur ser tidningens chefredaktör på hennes ansvar kring vikthetsen i media?

Media har länge fått stå med hundhuvudet och höra att de får unga tjejer att må dåligt. Många initiativ har tagits för att försöka rentvå sig, med blandade resultat. Det är med frustration vi nu läst en tidning som inte ens försöker.

CHIC med Charlotta Flinkenberg som chefredaktör i spetsen är en tidning med fokus på budgetmode med inslag av skönhetsartiklar och kändisskvaller. Det är inte svårt att förstå att tidningen riktar sig till en yngre, kvinnlig målgrupp. På nummer 12/2011 har man en bild av Isabel Adrian på omslaget, mer känd som en av kvinnorna i ”Svenska Hollywoodfruar”.

I tidningen finns ett reportage, av nöjesredaktören Caroline Nilsson, om Adrian med tydlig vinkel på hur hon håller sig ”i form”. I innehållsförteckningen möts läsaren av rubriken: ”CHICs bloggstjärna Isabel Adrian om smalknep och lyxliv”. När Carolina Gynning använde sig av ordet ”smalknep” i sin blogg 2008 blev det ett ramaskri. Är det 2011 helt okej att en tidning, som främst unga tjejer läser, gör ett reportage med ”smalknep”?

Unga tjejer är klart överrepresenterade bland de som drabbas av anorexia och unga tjejer som brottas med ångest har ökat de senaste åren. (enligt SCB:s statistik). Många forskare hävdar att de höga kraven som unga kvinnor upplever – att vara smalast, smartast och snyggast är en av orsakerna.

Adrian berättar också att hon alltid går på något sorts diet. Många unga tjejer idag känner en stor press att lyckas. Att ”lyckas” viktmässigt innebär ofta att vara smalast. Det ska ständigt bantas och den som kan äta minst av skollunchen ser de andra upp till. Även om Adrian är vuxen nog att känna av själv vad hon behöver äta borde CHIC:s redaktion inse att alla som läser tidningen inte har samma insikt.

Det är även underligt att den här typen av artikel finns med i en tidning som CHIC. Hur kommer det sig att en nöjesredaktör får i uppdrag att skriva om träning och kost när det är så tydligt att personen inte har någon kunskap i ämnet? Eller ännu värre, inte har förstånd nog att kolla upp fakta kring det hon skriver om. En erfaren chefredaktör som Flinkenberg borde kunna förstå vad en artikel med citat som dessa kan ge för reaktioner, särskilt hos yngre tjejer.

Förutom att CHIC visar på en snedvriden bild av hur en kvinna bör ta hand om sin kropp späder de dessutom på befintliga fördomar kring träning. ”Gym är inte min grej. Jag vill inte bygga muskler utan vara slank och smidig” säger Adrian i artikeln. Detta är något nästan varje tjej som tränar yppar. Ingen tjej vill ”bygga muskler”. Vad de inte vet är att när en tjej bygger muskler blir hon istället slank och musklerna gör att kroppens fett bränns fortare. Tjejer har inte den mängden testosteron i kroppen så vi kan bli mini-Arnolds. Detta är, som sagt, en vanlig missuppfattning och därför anser vi att det är ett stort nedsteg av CHIC att utan ytterligare kommentar låta Adrian sprida denna fördom vidare.

Vi vill sätta ner foten mot denna typ av oseriös, ytlig journalistik och ser verkligen fram emot ett svar från CHIC. Varför valdes Isabel Adrian som ”intervjuoffer” för denna typ av artikel? För att hon tappat 30 ”gravidkilon”? Eller för att hon tränar två gånger i veckan? Eller kanske för att hon, med ett nuvarande BMI på 17 menar att hon ska gå ner några kilon till? Vad vill ni egentligen säga med en artikel om ”smalknep”? Om ni ville främja en hälsosam livstil och sunda ideal… Kunde ni verkligen inte hitta någon bättre förebild då?

Vi kan när som helst komma in med en lista på flera tjejer som vi tycker förmedlar en mer hälsosam bild av en sund livsstil än vad Isabel Adrian gör.

Jenny Forss & Liv Hultenius