20130804-152117
Sommarläsning/Summer reading.

När jag var liten gjorde jag så egna tidningar. Hela tiden. Från att jag var typ fem. Jag ville skriva för att beröra och berätta om viktiga saker. När vi fick vår första dator hem och vi hade gamla Illustrator på gjorde jag klädkataloger. Mamma fick beställa på fina beställningsformulär. Och självklart hade jag gjort säljande textstycken till varje plagg. När jag blev ännu äldre började jag och en kompis göra en tidning tillsammans och vi hade ett arbetsschema som rullade, en skulle skriva och en ordna bilder.

Någonstans i den här tidningssvängen minns jag att jag skrev ut “Chef: Jenny” på insidan av en tidnings omslag. Detta skrattades det gott åt i familjen. Jag har själv berättat det senare och tryckt ner tioåriga mig själv. Nu i efterhand kan jag undra hur de vuxna hade reagerat om det var ett pojknamn efter “Chef”. Att män, och till och med pojkar, tar för sig är så naturligt. När flickor vill stå upp och göra sin röst hörd blir det lätt lite obekvämt.

Jag har så länge jag kan minnas strävat efter att leda på något sätt. Och nu när jag skriver det känner jag att jag knappt vågar, att jag nästan skäms. Vad jag skulle göra om jag inte vore rädd? Jag kan börja med att erkänna min dröm.

Just nu läser jag “Lean In” av Sheryl Sandberg, COO på Facebook, om “Woman, work, and the will to lead”. Jag har hittills bara läst två kapitel men det är så mycket igenkänning och jag mest nickar hela tiden. Jag rekommenderar den varmt. Och för tre år sedan gjorde hon ett TED-talk som är riktigt bra om hur de kvinnor som vill fortsätta jobba, med familj, ska kunna göra det.

When I was a kid, I made my own newspapers. All the time, from the age of fiveish. I wanted to write to touch make people, to tell about important things. When we got our first computer home, we hade an old version of Illustrator on it, and I started to create cloth catalogues for mail order. My mother had to order on nice order forms and I had made small copy writed pieces about every garnment, of course. When I was a bit older, me and a friend started to make a paper and we had a working schedule. One of us wrote and the other one created the pictures.

Once when I created a newspaper, I put “Manager: Jenny” on inside of the cover. My family laughed about that, and I have told my friends about that as well later on, and pulled down ten year old my self. Today, I can think about and wonder, what would the reaction from the adults been if the name after “Manager” would been a boys name. The fact that men, and even boys, takes charge is very natural. But when girls do, it gets inconvenient.

As long as I can remember have I been striving to in some way lead. And now, when I actually write these words, I feel that I barely dare. I’m almost ashamed. What would I do if I wasn’t afraid? I can start with to admit my dream.

I’m now reading “Lean In” av Sheryl Sandberg, COO at Facebook, about “Woman, work, and the will to lead”. I have read two chapters, but I really recognize a lot. I really recommend it! Three years ago, Sandberg did a great TED talk on how to keep those woman that want to stay in the workforce. Inspiring! Watch it above.

Skärmavbild 2013-06-16 kl. 16.45.48

Photo by coleydude.

I januari flyttade mitt jobb. Vi sitter nu i helt nyrenoverade lokaler som får alla våra besökare att häpna. Det känns väldigt lyxigt att få sitta så fint, det är inte så fördomen om myndighetslokaler ser ut kan man säga. Den största förändringen med flytten är att vi nu huserar i ett öppet landskap. Dock inget klassiskt amerikanskt med bås, utan i ganska stor luftiga ytor.

Jag har arbetat en majoritet av mitt arbetsliv i öppet kontorslandskap. Det ser ganska trevligt ut. Men jag är inte en person som tycker det funkar i praktiken. Jag är en väldigt impulsiv person i tanken, och ganska flyktig. Om något stör mig har jag svårt att inte ryckas med i det. Och störd, det blir jag verkligen hela, hela tiden i landskapet. Och jag stör troligtvis alla andra också. Många trycker dock på att överhörningen i landskapet skulle vara positivt, men jag anser att om informationsutbyte är nödvändigt ska det avsättas tid för det, det ska inte vara något stör och tar tid från mina arbetsuppgifter.

Jag upplever att nybyggda arbetsplatser sällan är anpassade för att en människa ska arbeta där. Vi måste anpassa oss och lära oss att fungera i våra nya kontor. Varför sätts inte människan i centrum så kontoret är effektivt från början? Måste inte arbetet som ska utföras få första prioritet?

Jag sprang på den här bloggposten som Nicklas Lundblad skrivit och jag tycker den belyste flera viktiga delar om arbetsmiljö, inte bara kontorslandskap. Bland annat det här med e-posten som ständigt stör (som jag även skrivit lite om här), att man får en högre adrenalinnivå i kontorslandskap och hur mycket så lite som en timmes sömnbrist påverkar oss. Läs, läs, läs!

Vad är din erfarenhet av stängda vs öppna kontor?

My work moved this January. We have totally a renovated house and all guests are surprised that an authority can have such a nice office. The biggest change is that we now sit in an open office landscape. Not like a classic american with small boxes, it’s more open and with big spaces.

The majority of my work life, I have worked in landscapes. It looks really good, but I am not a person that like it. I am very impulsive in my thoughts and if I get disturbed, it’s really hard for me not to follow it. And I get disturbed a lot, and of course, I disturb others too. Some people say that one positive things with office landscapes is the crosstalk, but my opinion is that if it’s necessary to get information from your co workers you should have time for that. It should not disturb my other tasks.

From my point of view are new work places rarely made for the human that will work there. We have to learn and adapt to our new offices. Why isn’t the office made effective from the start by prioritizing the employee? Shouldn’t the work that will be done in the office be top of mind?

I found this blog post, by Nicklas Lundblad, (unfortunately in Swedish) on work environment, not only office landscapes. I think he highlighted some really good thing, for example that e-mail is disturbing us all the time, that we’re getting higher levels of adrenaline in landscapes and that one hour lack of sleep affects us in the same way as driving drunk. You should read it, use Google translate!

What’s your experience from office landscapes?

20130526-155618.jpgOj vad tiden gått sedan jag uppdaterade här. Nästan lite komiskt att jag gjorde ett oplanerat blogguppehåll när alla andra körde Blogg100. Så kan det gå!

Våren är alltid den mest hektiska tiden med februari-mars som en peak. Förra året gjorde jag en fuling och åkte till USA i mars. I år ångrade jag att jag inte hade en lika dan plan liggande i bakfickan kan jag säga.

Egentligen har jag massor jag vill skriva om här. Ska försöka att få ur mig lite grann ganska snart i alla fall. Bland annat just avslutningen på Blogg100 som jag smög iväg på fastän att jag inte skrivit ett inlägg själv. Annars har jag under våren funderat en del på Google+, konversationer och snygga appar. Och jag har läst massor bra som vanligt. Om ni hänger kvar här så lovar jag att det inte ska dröja lika länge igen innan jag dyker upp här.

En annan liten grej är att jag ska försöka skriva mer på engelska. Både för att det är kul och nyttigt. Och jag vet att flera som inte kan svenska skulle vilja läsa min blogg. Varsågoda!

Woops, it was a while since I wrote here. Kind of funny that I had a break from my blog when all other Swedes joined the challange to blog every day for 100 days during the spring. That’s life…

The spring is always the most busy period, and the peak is February to Mars. Last year I went to the states in Mars, that was so nice after lots of work. Let me tell you, I regret that I didn’t the same this year.

Though, I have lot’s of things to write about here. I will try to get those posts done soon. For example, the event for Blogg100 that I went to even though I didn’t do the challenge. I have also been thinking about Google+, conversations and killer apps. And I have been reading a lot, as always. If you stay tuned here, I promise to come back sooner than I did the last time.

Another thing, is that I will really try to write more in English. Because it’s both fun and good for me. And I know some not Swedish speaking people that wants to read my blog. You are very welcome!

20130104-143128.jpg

God fortsättning allihop! Jag har haft en mer än fin julledighet med just ledighet. Det behövdes efter en hektisk höst med väldigt mycket att göra. När jag var tillbaka i Stockholm började jag med att köpa några nya böcker jag tänker se till att få lästa snart för att verkligen kicka igång jobbvåren.

Jag har trots ledighet hunnit se många bra framtidstankar om det kommande året och har även tänkt lite själv. Därför har jag satt ihop en liten lista med vad jag önskar mig rent jobbmässigt (o lite eget) för 2013.

2013 blir året då…

  • de sociala kanalerna förvandlas från livsstil till verktyg. Att vara offline är att visa respekt.Det här är nog så nära nyårslöfte jag kommer komma, men jag ska kämpa med att inte ta med mig telefonen till middagsbordet.
  • poden slår igenom som bloggen gjorde 2006. Emanuel Karlsten skrev om detta på Twitter innan nyår och jag tror verkligen också vi är på väg däråt. Dock är frågan hur poden kommer te sig. Jag kan tänka mig att videobloggandet, både live och filmat, är på väg att då en uppsving.
  • kvalitet slår ut kvantitet. Brit Stakson har flera gånger pratat om detta, att de djupa samtalen kommer få tal plats. Jag tror även att boken är på väg att få revansch. Nörden i oss fortsätter att visa sig.
  • förståelsen för den statiska webben ökar, vilket jag och Erik pratat en del om. Många börjar i fel ände, gör jättefina kampanjer men grunden är kass och därför faller en del kampanjer platt. Detta är kanske mest en dröm. Eller ser någon att detta är på väg att faktiskt ändras?
  • Facebook inser att de måste bli mer användarvänliga för sina kunder. Det är rent bedrövligt att man inte kan ha företagskonton med smidiga betallösningar. Om de inte ändrar sig på den punkten snart tror jag att fler och fler företag kommer nedprioritera sin Facebook-närvaro med tanke på den sämre synligheten.
Jag ser fram emot ett väldigt spännande år jobbmässigt. Personligen vill lära mig mer om SEO, statistik och börja prenumerera på Wired. Att fortsätta jobba med Crosstalks kommer också bli mer än roligt, det är en oerhörd förmån att få lära sig så mycket i sitt jobb och träffa så många talangfulla människor.

Bilder som jag tog med Instagram under min resa till Miami.

När jag var på min resa i USA märkte jag hur mitt eget beteende kring foton har förändrats.

Mina vänner känner mig som den med kameran alltid i högsta hugg. Jag fotar allt, hela tiden. Kan komma hem med 500 bilder efter en kort helg. När jag var yngre gick jag fotokurs och gillade att pyssla med kameror och lära mig kring hantverket som det faktiskt är att fotografera. Någonstans tappade jag det djupa intresset, men jag älskar att fotografera. Jag kan se ett motiv i det mesta, vrida och vända. Springa runt för att få ljuset från rätt håll. När jag sedan kommer hem från en resa eller någon annat roligt kan jag sitta i timmar och redigera bilder. Det ger mig en chans att redan då, en timme efteråt, njuta av minnena.

Det är varken bildernas betydelse eller min längtan efter att fotografera som förändrats. Det är mitt sätt att göra det som är nytt. Instagram har förändrat mitt fotande något radikalt, och det snabbt. För dig som inte har koll på Instagram så är det en applikation till smartphones där man fotograferar, har möjlighet att applicera ett filter på bilder och därefter publicerar man den i sitt flöde (bilden sparas även på telefonen). Andra användare av appen kan välja att följa dig, gilla och/eller kommentera dina bilder. I appen finns också enkla verktyg för att dela bilderna på olika sätt, bland annat på Facebook och Twitter. Appen är inte ny, dock förbättras den hela tiden och i början av april 2012 släpptes den även till Android då den från början endast var tillgänglig för iPhone-användare.

På bara några månader så har jag börjat fundera, är det här en bild jag vill ha i bra kvalitet, kunna redigera och kanske framkalla i framtiden? Eller är det en bild som har ett huvudsakligt syfte; att visas upp här och nu? Ofta blir svaret det sista, det är så snabbt och enkelt, mobilen är alltid med. Men som konsekvens kom jag “bara” hem med 300 bilder från en tre veckor lång resa. Min iPhone (4) har en hyffsat bra kamera så en del av mina bilder från Instagram blir också väldigt bra, särskilt om jag först använder den vanliga kameran och sedan gör om bilderna i appen.

Framöver kommer jag försöka använda min kamera mer än vad jag gjort på sistone. Mobilen funkar fint till vardags men vid andra tillfällen ska jag försöka fota med en kamera och få bra, bestående bilder. Men visst är det allt så att Instagram lätt lyckas fånga en och man gärna vill fånga ögonblicket? Jag älskar hela communitytanken och det är lätt att få respons.

Hur tar ni bilder? Har ni ofta med er en kamera i väskan? Eller åker mobilen oftast fram?

Lämna gärna en kommentar om du ha Instagram så jag kan kika på dina bilder. Mitt nick på Instagram är forssjenny.

Instagram-logga från phandroid.com

Det här med effektivitet är ju väldigt individuellt, alla behöver vi olika förutsättningar för att göra ett bra jobb.

Tidstjuvar är någonting som alltid finns runt oss, särskilt på jobbet. Och jag kan säkert också vara någon annans tidstjuv ibland. Om ett tag kommer mitt kontor flytta och då kommer vi hamna i öppet landskap. Många jublar men personligen älskar jag att kunna stänga in mig, få lugn och ro. För det sistnämnda är svårt att få i landskap. Ömsesidig respekt och många tysta rum är då ett krav.

Jag blev tipsad om den här artikeln hos Inc. och jag fick en spark i rumpan och tog mig en funderare. Ibland gäller det att man blir ordentligt påmind. Jag insåg att det finns ganska många, små åtgärder jag kan göra för att bli mer effektiv i mitt dagliga jobb.

Mailen är nog trots allt det som knycker mest tid från mig. Det är långt ifrån alltid meddelandena är kritiska och måste åtgärdas på 0,4 sekunder. Men oftast behandlar jag mailen så. Jag har bestämt mig att efter nyår ska jag stänga ner Outlook när jag har kollat av mailen på morgonen och sedan öppnar jag den inte förrän några timmar senare. På så sätt hoppas  jag på att få mer flyt i det jag faktiskt arbetar med och få mera gjort helt enkelt.

E-mailproblemet är en liten bit av det stora problemet; multitasking. Man försöker göra fyra saker på en gång. Jag vet sedan tidigare, när jag fick göra en personlighetstest för hur jag arbetar, att jag är väldigt flyktig i tankarna och lätt tappar just fokus. Därför är detta ett av de viktigaste jobbmålen jag har för 2012, jag ska fokusera mera och göra tydligare prioriteringar för att få saker klara snabbare.

I fokusdelen kommer även pauser in. Resa på mig, gå upp och hämta mellanmål, sträck på mig, höja bordet oftare. Det ger också fokus och bättre kvalitet i arbetet.

Vilka är dina prioriteringar på jobbet 2012?

Äntligen! Det tog sin tid, men det var värt väntan.

Jag är så glad över att få upp den här sidan. Här har jag tänkt skriva om sådana saker jag gillar extra mycket som relaterar till mitt jobb eller på något annat sätt till mitt professionella jag. Det kan handla om sociala medier, kommunikation i allmänhet eller spännande nyheter som jag tycker förtjänar några ord helt enkelt.