To see Monica Lewinsky stand up for herself like this is inspirational in so many ways. And I totally agree with her, we are all responsible for the online culture we have today where public shaming is the most expensive content. We can’t blame others, we all need to change our behaviour. Nothing will ever become any better with out a massive change. We have to remember, and believe, that we can show the industry that we want something else.

I will tell you more about how I do that in another post :)

I found a bunch of links that I want to share with you. And they all had one thing in common; they are all about equality and gender! Some of them are in Swedish though.

Sheryl Sandberg about what has heppend since her Ted Talk 2010 and after her book was released one year ago and what we should do now. It is always good to get an international perspective on this questions since it is big differences between Sweden and USA, for example. (I have written about Sandberg before as well).

The Swedish government will release an investigation about men and equality. On that topic, and masculinity, is this clip from The Representation Project. What are we really doing to our boys, that are becoming men and eventually fathers?

And I wrap it up with a brilliant blog post from Nina Åkestam, writer and PhD student at Stockholms School of Economics. Swedish women’s demands for equal rights are not a luxury problem! “There are people with worse problems” is never an acceptable argument in any discussion at all.

I wish that 2014 will become the year when we all start to see every person as an individual with strengths and weaknesses from their personality and not their gender. That would benefit both men and women. What really defines you? Is your gender the best way to describe yourself?

Idag sprang jag på flera länkar som jag vill dela med mig av. Deras gemensamma nämnare är jämställdhet och genus.

På den översta filmen berättar Sheryl Sandberg om sitt Ted talk som hon höll 2010, vad som har hänt sedan dess och efter att hennes bok publicerades förra året. Det är alltid intressant att få ett internationellt perspektiv när det gäller genus, det är trots allt stora skillnader mellan olika länder.

Sveriges regering kommer i februari släppa en utredning om män och jämställdhet, vilken DN idag skrev om idag. Och på tal om det, och maskulinitet, vill jag tipsa om det andra klippet. Vad är det vi egentligen gör med våra pojkar, som ska bli framtidens män och så småningom pappor?

Sist men inte minst vill jag lyfta Nina Åkestams briljanta blogpost. Att svenska kvinnor kräver lika rättigheter och ljus på jämställdhetsproblem är inget i-landsproblem! “Det finns de som har det värre” är aldrig ett godtagbart argument, oavsett diskussion.

Jag önskar att 2014 blir året så vi börjar se varje person som en individ, med styrkor och svagheter  utifrån deras personlighet, inte kön. Det skulle gynna både män och kvinnor. Vad definierar egentligen dig? Är ditt kön det bästa sättet att beskriva hur du är?

Jag blir knäpp av att tänka på OS, Ryssland och Putin. Emma Green Tregaro satte ribban. Nu är det dags att växla upp. Skriv på här du också.

Att idrott och politik inte skulle höra ihop är bullshit. Politik är inte bara bostadsbyggen och skattetryck. Det handlar även om hur vi kan leva våra liv.

På tal om sport, politik och friheten att leva sitt liv som man själv vill är det här en annan bra grej, där Anton Hysén klivit in och dragit fram lite ljus på fotbollens mörkaste vrå.

I get crazy when I think about the upcoming olympic games, Russia and Putin. The Swedish high jumper Emma Green Tregaro was the first to make a move, during the world championship this summer. It’s time to follow her. We should all sign here.

That sports and politics have nothing in common, is all bullshit. Politics is not just about health care and taxes. It is about how we can live our lives.

And by the way, when I am already writing about sports, politics and the right to chose your own life; Anton Hysén, the Swedish football player and gay role model, has helped to put some light on the dark side of the football culture.

En av de bra sakerna med att pendla en bit på morgonen, och då inte köra bil, är att jag plöjer en del TED talks i omgångar. Idag sprang jag på det här lysande talket med Dambisa Moyo, om växande tillväxt, demokrati och politiska rättigheter.

Jag skriver inte mer om mina tankar, mer än att jag blev både inspirerad och fick flera aha-moments. Fantastisk start på dagen! Kolla nu!

One of the best things with long metro travels to work everyday is that I watch lots of TED talks now and then. Today, I found this amazing talk with Dambisa Moyo talking about growing economics, democracy and political rights.

I will not write more about my thoughts, than the fact that I was very inspired and had several aha moments. A really good start of the day! You should also watch it now!

Så var årets första Almedalsdag för mig slut. Har hunnit med att prata om kommunikation i Kina, spana in Kunskapshuvudstadens arena där KTH kommer ha flera event imorgon och lyssna på Jimmie Åkessons tal. Och när det gäller det sista finns det hur mycket som helst att säga. Jag upplevde det hela som motsägelsefullt i stort sett hela tiden. Bästa sättet att bemöta sådant är alltid fakta. Det hoppas jag vi får se mer av i nästa års valrörelse.

Dagens grej annars var nog Pussy Riots framträdande tycker jag. Bra arena för dem att synas på. Då blir man påmind om vad fantastisk Almedalsveckan faktiskt är. En demokratisk, politisk mötesplats för alla.

9054788328_af0cc3c22d_c

Picture by Steve Rhodes.

I’m not surprised, but a bit sad, that we needed revealing of NSA’s operations and facts from Edward Snowden before people actually started to care about our integrity online. I wrote about it last summer  (use Google Translate, or another translation tool ;)) after I read The Filter Bubble. And I can not recommend it too many times, everybody using internet, just for fun or professional, should read it!

Jag är tyvärr inte förvånad, men en smula uppgiven. Det krävdes alltså avslöjanden om NSA och att Edward Snowden läckte dokument innan folk vaknade. SvD:s Sam Sundberg har skrivit en text som sätter fingret på mina känslor. Men jag tror inte vi kan fly.

Istället måste vi lära oss handskas med internet. Jag har ända sedan jag läste The Filter Bubble (som jag inte kan rekommendera tillräckligt många gånger, och som jag skrev om här) försökt göra det för mig själv, men det är svårt. Var går min egen gräns? Tyvärr skjuter jag ibland fram den, på grund av något av det viktigaste jättarna har på sin planhalva, bekvämligheten. Klick klick, jag orkar inte bry mig, det här går snabbast. Men jag har blivit bättre på att säga nej och göra aktiva val åtminstone. SvD levererade även en text om detta i helgen. Och jag ställer mig frågan, hur ska vi kunna förstå vad vår information är värd?

Twittrande snuskgubbar

Tack Joakim Lamotte för att du satte ord på detta. Hur kommer det sig att vissa blir previligerade med en humor-glugg där de inte nås av kritik?

What matters in stories about woman scientist?

Kvinnodagen uppmärksammades på många ställen under veckan. Och många diskussioner upplevde jag, förvånande nog, som relevanta. Den här artikeln om hur kvinnor framställs i forskningssammanhang kom dock några dagar innan, men inte mindre läsvärt för det.

Humor och maktperspektiv

Hanapee är en av de bloggar jag uppskattar mest. Väldigt skärpt tjej, med vettiga tankar och diskussioner. Det här inlägget, där Hanna svarar på en kommentar om det här inlägget, fick mig att börja tänka på mig själv i de där situationerna. Jag är långt ifrån färdigtänkt. Men jag blev glad att få detta i nyllet en solig söndag.

Kina har flest kvinnliga chefer

Japan är sämst i världen, samtidigt som Kina är bäst. Globalt är mindre än var fjärde chef kvinna. Intressanta siffror från Grant Thornton.

“Mobilt handlar om att anpassa sig till användarna”

I början av veckan var Webbdagarna i Stockholm. Många intressanta sessions hölls, och som tur är kan många av dem ses här.

Sexet i Girls är en revolution

Den här är egentligen från förra helgen, men den får åka med ändå. Mats Standberg skriver träffsäkert om hur serien Girls vågar visa oss riktiga kroppar och sex utan kläder. En liten del av mitt hjärta förbannar mig själv för att jag gillar Sex and the City, där valkarna aldrig existerat och orgasmerna inte behöver väntas på.

Vem plockar upp bollen där Uppdrag granskning slutade? Det var min spontana tanke när onsdagens avsnitt var slut. Ett enormt ämne lyftes och mycket tankvärt kom upp. Men frustrationen i mig skriker att det här får inte vara allt. Det här måste vara början.

Eftersom det, som sagt, är ett enormt ämne finns det också många vinklar på det och självklart måste man börja någonstans. Uppdrag granskning visade upp hur män “näthatar” kvinnor, hur de som blev ställda mot väggen bara slog i från sig med “jag var förbannad” och att man inte skulle göra likadant med personen framför sig. Här hamnar vi dock i ett betydligt större problem, vilket är just genusfrågan, i kombination med sexism. Att antingen ska tjejen våldtas för att hon får för lite kuk eller så är hon redan en hora som inte är värd någon respekt. Kvinnans sexualitet är, och har alltid varit, komplicerad på det sättet att hur hon än agerar så är det fel. HanaPee skrev ett så väldans välformulerat inlägg om detta och annat klokt på tal om programmet.

En annan sida av näthatet är just nätets problem. Känslan av anonymitet och enkelheten att på skärmen slänga ur sig det där som bara bubblar upp i stundens hetta. Här ser jag att vi alla måste se problemet och tillsammans orka stå upp, säga nej och anmäla inlägg som inte är ok. Spontant blir jag rädd för hur det ska gå den dagen min generations barn ska lära sig agera online. Men å andra sidan kommer de barnen aldrig levt i en värld utan iPhones och WiFi överallt. Frågan är om det kommer göra nätet till en trevligare eller råare plats.

Tredje delen handlar om att företag och polisen måste förstå verkligheten på nätet. Som tjänsteman på en myndighet har vi väldigt mycket regler för hur vi ska agera online. Till en början kan det tyckas krångligt men jag inser när jag ser H&M:s misstag och hur de får göra en pudel kring sitt agerande att ibland är det inte helt dumt med många riktlinjer. Jag blev väldigt förvånad när vissa tog H&M i försvar precis efter programmet och sa att man med en så stor Facebook-sida inte kan ha övergripande koll. För mig är det helt vansinnigt, det är aldrig okej att tillhandahålla ett forum det inte finns resurser till. Det är spännande att leka med tanken att H&M inte hade agerat om en folkmassa hade skrikit “du förtjänar att våldtas” eller “din jävla fitta” efter en ung tjej inne i en av deras butiker. När det gäller polisen är det samma sak där. Dessa hot måste tas på allvar. Jag har själv sett hur utredningar för hot på nätet läggs ner utan vidare och hur poliser inte ens förstår vad det handlar om. Det är enligt mig en stor del av problemet.

Idag var Blondinbella med i Nyhetsmorgon tillsammans med Jenny Alversjö, som arbetar på TV4 och var med i Uppdrag Granskning, och pratade om hur näthat blivit vardag för henne med hot och förföljelse även offline. Isabellas inlägg om det häromdagen är väldigt läsvärt.

Och för er som inte sett Uppdrag Granskning, gör det, så klart! Och jag hoppas att vi får se mer om detta ämne på TV och det snart.

Egentligen tycker jag att rubriken för morgondagens Uppdrag granskning, “Män som näthatar kvinnor” är lite för snäv. Allt hat i den här världen är för mig totalt obegripligt, men jag tror inte detta är något där man behöver prata kön. Och egentligen inte fokusera på nätet heller. Men jag förstår att det är bra att fokusera och nätet blir lätt att förstå. Det ska bli väldigt spännande att se programmet. Hjärtat hoppade till lite extra när en vän till mig var med i klippet här. Så extremt hemskt. Och vi alla kommer på något sätt i kontakt med det.

Jag har många tankar i det här ämnet och misstänker att jag lär få anledning att återkomma efter programmet imorgon.

Skärmavbild 2013-01-29 kl. 22.03.15

Efter att det blivit officiellt att Petra Mede ska leda Eurovision Song Contest i maj dröjde det inte längre än till tonartshöjningen i valfri schlagerdänga förrän hon obligatoriskt fick mamma-barn-frågor kastade efter sig. Om jag ska vara ärlig kände jag först att jag inte orkade bry mig, det kändes så urbota gammalt. Som tur är finns det andra som orkade sätta ord på det galna och dumma i detta, så till sist blev jag så upprörd att jag inte kunde låta bli att bry mig.

Min vän Sara tipsade om ett blogginlägg av Blekk där hon satte fingret på många kloka delar. En sak som gör mig så arg så att jag kokar är Eva Sternbergs utspel kring Birgitta Ohlsson. Sternberg är ledarskapskonsult och dessutom grundare av stiftelsen Kvinnor kan (!!). Hon väljer dock att använda uttryck som att Birgitta Ohlsson ska “sluta leka man” och ” ska vi [kvinnor] göra något så skall vi göra det med vårt hem som bas.” Sedan när ska vi kvinnor göra oss själva mindre värda? Och varför ska vi spela med på att mannen är normen? Varför skulle det var så självklart att världens alla val låg framför männens fötter men inte kvinnornas? Det är inte ofta, men här måste jag slänga in helvetet-för-kvinnor-som-inte hjälper-varann-kortet.

Nina Åkestam skrev också ett mycket bra inlägg, som alltid, på samma tema häromdagen. Likaså Hanna Fahl. Jag väljer att inte skriva mer, som sagt, så många andra har gjort det, och bra dessutom. Det är med en suck och en något tillknöglad självkänsla som jag inser att som kvinna räcker det inte bara med att vara duktig på vad jag gör. Jag måste om och om igen stå upp för att jag är lika mycket värd som en man i samma position. För det är inte lika självklart för alla.

Foto: Melodifestivalens Facebooksida/SVT/Magnus Ragnvid