En sak som är rolig när en kanal blivit etablerad och många hittat dit är att många också blir duktiga på att använda den. Jag ser ofta snygga och bra exempel på företag som använder Instagram utan att för den skull annonsera. Jag tänkte visa tre av mina favoriter, som båda är duktiga både på foto- och stories-innehåll.

Skärmavbild 2017-02-23 kl. 19.12.21

Först ut, en internationell jätte. En kan tycka vad en vill om Starbucks som kedja, men kommunikation kan de. Ofta kommer stories upp som gör i alla fall mig kaffesugen. Och deras bildflöde är alltid spot on i bildspråket. Det är en del jag tycker är väldigt viktig när bilderna postas av ett professionellt konto, där bilderna inte postas från enskilda privatpersoner. En annan amerikansk försäljningskedja, som jag även skrivit om tidigare, som alltid, alltid, alltid är on brand är så klart Tiffany’s. Vem skulle liksom inte vilja jobba med kärlekens varumärke?

Skärmavbild 2017-02-23 kl. 20.58.32

Ett av de första svenska instagramkontona som testade på stories på Instagram var @goteborgcom, Göteborgs officiella besöksguide. Jag minns så väl att en av de första storisarna jag kollade på var från Way Out West från Göteborg själva. Härligt att se att medarbetarna har fria tyglar att testa och vågar göra det. Innehållet har blivit bättre och bättre tycker jag.Skärmavbild 2017-02-23 kl. 19.12.56

Så för att sammanfatta, mina instagram-tips

* Låt antingen ditt konto vara autentiskt genom bilder från ex dina medarbetare. Annars, se till att hålla dig till ett utarbetat bildspråk.

* Glöm inte att byta webb-url på din profil och påminn i bildens kommentar om du vill dela en länk. Det går inte att klicka på länkar i kommentarer i flödet.

* Trial and error! Som alltid, om något inte funkar, lär dig något av det.

* Våga go mobile! Helt fantastisk kommunikation kan skapas med verktyget vi alltid har med oss.

It takes a while, but one of the best things when a communications channel has been established for a long time is that many people get how to use it in a good way. I often see good looking examples of companies using Instagram, without pushing their photos with ads. I thought I should show you three of my favourites, that use both stories and photos in a good way.

First, a multinational giant. You can have opinions on Starbucks as a company. But they know communications. Their stories often get me in the mood for coffee. And their pictures are always spot on their imagery. I would say, that is one of the key things with a professional account, that doesn’t have content published from employees/customers etc. Another American chain, that I have written about before, and always, always, always succeed to be on brand is of course Tiffany’s. And who would not like to work with the brand of love?

One of the first Swedish Instagram accounts that tested stories on Instagram was @goteborgcom, the official visitors guide of Gothenburg. I remember one of the first stories I watched was from the festival Way Out West, and Gothenburg themselves was the sender. Nice to see that the employer trust the editors to trial and error, and they really do that. The content is getting better and better all the time.

So, my Instagram-tips in a nutshell

* Decide if you want to publish authentical pictures from eg your employees. Otherwise, make sure to be on brand in every picture.

* Change the link on your profile, and remember your followers in your comments, if you want to share a link. It’s not possible to click on links in the feed.

* Trial and error! As always, if something doesn’t work out, then learn something from it.

* Dare to go mobile! Amazing communication can be created with the tool we always bring everywhere.

skarmavbild-2016-10-24-kl-11-30-53Jag har länge gillat KIT:s nya grepp på vad en nyhetssajt är. Det är blandade typer av innehåll, ibland längre texter, ibland små videor och ämnena är väldigt mixade, allt från sminktips till politik. Innehållet känns ofta angeläget i nuet. KIT kör en del med native ads, eller vad de själva kallar innehållsannonsering. Inga problem egentligen, eftersom det väldigt tydligt är uppmärkt som just ett samarbete. Men jag tycker att KIT som varumärke får sig en törn, direkt så kopplar jag ihop dem med de företagen de samarbetar med, så klart. I det här fallet, där KIT samarbetar med Swedbank (den här filmen publicerades bara på Facebook, inte på sajten) känns det verkligen som att delen hyresrätter och vad politiken ska göra åt problemet att vi inte kan flytta hemifrån borde varit en självklarhet ur journalistiskt och samhällsnyttigt perspektiv.

Känner mig som en gammal tant som vill att innehåll ska vara innehåll och en annons en annons. För vad är egentligen detta?  Ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrad blir jag. Att sälja sitt namn till en kund är alltid farligt. Det är en sak att sälja utrymme, men med native ads är det till och med ens röst som ingår i priset. Eller är det faktiskt så att inget innehåll någonsin är något annat än en annons, egentligen? Hela tiden kommer vi tillbaka till vem (eller vad) som ska betala för vår journalistik. Vi kan också reflektera över hur native ads, utan källkritik, kan påverka oss utifrån Emanuel Karlstens träffande krönika som, så klart, fick spinn på Facebook.

När det kommer till bloggar och sponsrat innehåll tycker jag att det är en helt annan grej. De har inget ansvar att informera medborgare eller göra olika röster hörda. Och på tal om det så hittade jag, via en diskussion på Facebook, det här inlägget hos Better Bloggers om betalning för sponsrade inlägg. Himla intressant!

Se hela KIT och Swedbanks film:

Snapchat, Snapchat, Snapchat. It seems like everybody is talking about Snapchat these days. Blogposts are popping up here and there and discussions are ongoing in different communications and marketing groups on Facebook. I don’t work towards a younger target group, so I have not looked into the app very closely, but I think the Discover part seems interesting. Though I have a friend I always communicate with on Snapchat, so yes, I use it. But I always feel kind of lost.

I love how Snapchat’s founder and CEO Evan Spiegel explains what the fuzz is all about in this clip. The main thing grown ups become confused about this that the app is all about talking, not documenting.

Does anyone use Snapchat in your marketing or communications work?

Det känns som att alla pratar om Snapchat nu för tiden. Det regnar blogginlägg och diskussioner i olika Facebook-grupper. Jag jobbar inte med en yngre målgrupp, så jag ska erkänna att jag inte grävt ner mig särskilt djupt i appen, men jag tycker att Discover-funktionen verkar intressant. Jag har dock en vän som jag alltid skickar snaps med och jag känner mig alltid lite förvirrad, haha.

Det här klippet med Snapchats vd och grundare Evan Spiegel tycker jag är så bra, där han beskriver vad Snapchat är för vuxna. Grundpelaren är att bilderna inte är till för att dokumentera något utan för att användarna helt enkelt pratar med varann. 

Är det någon som använder Snapchat i sitt marknadsförings- eller kommunikationsarbete?

Like I have mentioned earlier, I read lots of blogs. I have been in the blogosphere for almost ten years now and seen how it has developed and how, primarily, teenage girls have become experts in a field they have grown up in and therefore also know very, very well. That’s very inspiring!

But I have also been very tired of the diveristy when it comes to Swedish fashion and lifestyle blogs. It’s hard to have your own style or be different in any way. When I wrote this post, I also cut down the numer of blogs I followed, since I was working with my own self acceptance.

Since then, I have worked active to diverse both my own blog and Facebook feed. It sounds easy, but it takes some work. Remember that you create your own rules for your feed. I have also realized, even more, what the media society we are all part of are doing to us all, and not least young women. The fact that I get photos of and, and input from, “plus sized” and non Swedish women in my feeds every day has changed my reality view. I am currently working to get more input from other cultures as well.

The other day, this article, about minorities in the fashion industry, came in my Facebook feed thanks to GarnerStyle, one of my new favorite bloggers. And I love it! Way to go! Sometimes it is hard to remember, but it is actually possible to make a change. Slowly can an industry we never though would change, take steps to a more modern one.

Do you have tips about good bloggers from Asia or Africa, please share them in the comments :) Sharing is caring!

kollage

Lovely Chastity GarnerThamarr Guerrier and Nicolette Mason.

I was truly inspired and happy yo watch this Google Hangout (which by the way is such an awesome format!) from “The Human Side” by Mitch Jackson with Peg Fitzpatrick and Guy Kawasaki. I love Guy’s Twitter feed and a lot of his content. Peg though, I have not known about her before. I look forward to get to know her better. She seems to be such a nice person.

I totally agree with both of them about several things they mentioned in the hangout. For example that so much money are put into different kind of meetings and events, then it is very strange not to even provide a free wi fi to make sure that the guests and audience can be social online about it. And I was relieved when Peg told that she holds on quality over quantity. You should never, ever post content with bad quality. Even if three bosses have approved it. Quality always wins, both short and long term. Quality and relevance are my guiding words when it comes to social media.

And I could not help it, but I had to order their book The Art of Social Media. I have high expectations and hope to learn a lot. Have some of you read it already?

Jag blev så himla inspirerad och glad av att se den här Google hangouten (vilket för övrigt är ett suveränt format!) från “The Human Side” av Mitch Jackson med Peg Fitzpatrick och Guy Kawasaki. Jag älskar Guys twitterflöde och har läst mycket av hans innehåll. Peg har jag dock inte haft koll på tidigare. Nu ser jag fram emot att lära känna henna lite bättre måste jag säga.

Jag håller med om flera av sakerna de talade om i programmet. Till exempel att det ofta läggs oerhörda summor på att ordna olika typer av möten, både praktiskt för eventet och markandsföring. I sådana fall blir det väldigt märkligt att inte ens ge gästerna tillgång till fritt wi fi så att social aktivitet online kan ske enkelt. Och jag var lättad när Peg berättade att hon alltid håller på kvalitet framför kvantitet. Du ska aldrig ens posta någonting som håller låg kvalitet. Även om det manglats igenom en rad chefer. Kvalitet vinner alltid, både på kort och lång sikt. Kvalitet och relevans är mina ledord i allt sociala medie-arbete.

Jag kunde inte låta bli att direkt klicka hem deras nya bok, The Art of Social Media. Jag har höga förväntningar och hoppas på en hög med nya lärdomar. Har någon redan läst den?

Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.58.41 Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.58.30

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I’m back in Stockholm after lovely days in Edinburgh at Case Europe Annual Conference. It was lovely days with a lot of inspiration about digital platforms (that need to become a digital culture at the universities, thanks for that Tricia King!) , social media and some crisis communications, for example. We were almost 1,100 delegates that spent three days at the International Conference Centre in Edinburgh and everything was so, so well organised. I enjoyed everything so much. I am so truly happy about the chance to network with some real geniuses in the HE field. Love to just get a sip of your wisdom.

Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.55.50Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.55.57

 

 

 

 

 

 

Another opportunity I really want to thank CASE for is my session about Crosstalks. It was so much fun and I hope I managed to spread some of my love for that project. My audience seemed very curious and asked very relevant questions. I am very proud about the fact that we have reached more than 145 countries and had more than 20,000 watched minutes on YouTube. And thanks for the photos Steven den Boer! :)

Skärmavbild 2014-05-29 kl. 16.35.33
Picture by itupictures

Alright, I have been thinking about this for a while. Actually for years. About being a role model. I am tired of people (read blogers) who are tired of being a role model.

Like this, we are all role models. But we don’t always know about it. Maybe it sounds pretentious? I think it is pretty obvious, and how we live our lives online only makes it more clear. Pressure from the group and inspiration in life is noting new, but it is more likely to spread larger today. It can be creepy to be a role model for thousands of people.

“I have not asked to be a role model” is a common reason from bloggers why they should not be asked tricky questions about their decisions or life style. And I can actually not disagree more. A blog is an open room for personal opinions and if you don’t want to integrate with your readers, then put your words in a classic diary.

Of course I am aware of the fact that more bloggers than ever are exposed to hate comments or even worse situations. And that is by any circumstances not ok. Of course not. But this is not about hate or threats. It is about questions and discussion.

Another point that’s tricky is the fact that the blog never is the whole story. On one hand, yes. One the other hand, that gives the blogger an option to choose what to publish. That argument can not be used only when it is convenient. As a blogger, you can always choose what to show. But professional blogers (who earn money by the blog) reader’s can claim answers.

The angle I think is really interesting in this case is, what is the difference between the demands on female versus male role models. Female role models should more often be perfect in every sense, which of course is impossible. But for a man to be a good role model there is enough if he is doing one or two thinks in life right. Since most of the bloggers still are women, the demands are very high.

I think that all humans need to think about their role as role models in general. What can I and you do to change the world to a better place fore everybody? Which discussions do we need to take? And what fights are not worth our time? But still, you can not choose not to be that role model. That is a privilege of life.

Det är en sak jag tänkt på ett tag. Flera år faktiskt. Om det här att vara en förebild. Jag är så trött på personer (läs bloggare) som är trötta på att vara en förebild.

Om vi säger så här, vi är alla förebilder. Men vi märker det inte alltid. Låter det pretentiöst? Jag tycker det känns självklart, och det blir ännu tydligare när vi är så öppna med våra liv online.  Grupptryck och inspiration är ingenting nytt, men idag kan det får större och tydligare konsekvenser. Det kan vara läskigt att gå i bräschen för tusentals personer.

“Jag har inte bett om att vara en förebild” slår sig många bloggare ifrån sig med när de får knepiga frågor som sina val eller sin livsstil. Jag kan inte hålla med mindre om det. En blogg är ett som ett öppet rum för personliga åsikter. Är en inte beredd på att ha en dialog med dina läsare är mitt förslag att istället införskaffa en dagbok.

Jag är självklart medveten om att fler bloggare än någonsin är utsatta för näthat och väldigt otäcka situationer i verkliga livet på grund av att de väljer att ha en öppen blogg. Och det är självklart inte okej. Men det här handlar inte om hat eller hot, utan om ifrågasättande och diskussion.

En annan del som är knepig är att en blogg aldrig kan visa hela sanningen. Det är sant, men bloggare har då också ett val i vad hen publicerar eller låter bli att visa. Det används också som argument för att vissa frågor inte “får” ställas av läsarna. Men jag anser att stora bloggares läsare har rätt att kräva svar. Särskilt om det rör en bloggare som tjänar pengar på sin blogg.

Det jag tycker är intressant när det gäller förebildsfrågan är skillnaden mellan vad som krävs från en kvinnlig kontra manlig förebild. Kvinnliga förebilder har ofta krav på sig att vara perfekta i sin helhet, i varje enskilt beslut. Det är självklart en omöjlighet. Men för en man räcker det med att han är schysst i ett sammanghang för att vara en bra person. Eftersom världens bloggare fortfarande till största del är kvinnor blir därför kraven stora på dem att vara goda förebilder på alla möjliga sätt.

Alla behöver tänka på sin roll som förebild för andra överlag. Vad kan jag och du göra för att göra världen lite bättre? Vilka diskussioner behöver vi ta? Och vilka är inte värda vår tid? Men fortfarande, du kan inte välja att inte vara en förebild. Det är ett av livets privilegier.

links

I don’t agree. Do you? Photo by Will Lion.

One of Sweden’s biggest bloggers, Elsa Billgren, has a “link free week”. “It is just a break from the PR blogging and more focus on personal thoughts” is Billgren writing.

“Hurray” was the first that came to my mind. And then I started to think more about how the big blog look like today. This platforms with big trust, that often young women started even younger. They have put countless hours into this to reach out, often with personal, well written texts. Or pretty photos in backlight. And after years, they can sell their space and words. And most of all, links. Think about what your second, that your click takes, is worth.

Digital ambassadors is a good way to go in many projects, is my belief. But I appreciate this initiative. Professional bloggers need more honesty, feelings and credibility. To become a sell out is rarely flattering.

Elsa Billgren har en länkfri vecka. “Det är bara en veckas paus från PR-bloggande och mer fokus på personliga tankar” skriver hon.

“Så himla bra” var min första tanke. Jag började tänka mer på hur vår bloggvärld ser ut. Många av de stora bloggarna drivs av unga kvinnor, som när de startade var ännu yngre, som har lyckats bygga upp en fanskara med stor tillit. De har lagt ner oräkneliga timmar på att nå ut, ofta med personliga, välskrivna texter. Eller vackra motljusbilder. Och efter många år kan de sälja utrymme och ord. Men allra mest, länkar. Tänk hur mycket din sekund är värd, som det tar att klicka på en av alla miljontals länkar vi scrollar runt bland per dag.

Jag tror på att jobba med digitala ambassadörer. Men jag uppskattar det här initiativet. Professionella bloggare behöver mer ärlighet, känslor och trovärdighet. Att vara en sell out är sällan smickrande.

I can admit, I am not a podcast kind of person. But I read pretty many blogs. Not the same all the time, but I have my favorites, on different topics, both for work and leisure. One of my newest favorites is Gabifresh, a very talented woman with such a positive spirit. I am always longing for new posts from her.

Today during the lunch at work we talked about prejudices and attitudes. I am really tired of all thoughts it feels like I am born with. But when we get award of our prejudices (yes, we all have them!) and systems in our societies is it possible to also change them. And, at least in Sweden, I really think now is the time to start change old patterns and believes. A new generation of norms and values is growing.

I love this clip from Gabifresh, Nadia Aboulhosn and Tess Munster. They are three “plus size” models that I really love, and I think they are so needful in the blogsphere with their body positivity. Read the whole post from Gabi here.

“This video is dedicated to the mainstream media, to the fashion industry, to internet bullies, and to anyone else who thinks it’s their right to try to make us feel less than because of their insecurities. #everyBODYisflawless”

Jag erkänner, även om jag knappt vill, jag lyssnar inte på en enda podcast. Det är inte min grej. Men jag älskar bloggar, både för jobb och nöje. En av mina nyaste favoriter är Gabifresh, både talangfull och positiv. Jag längtar alltid efter nya inlägg av henne, de gör mig alltid glad.

På lunchen idag pratade vi om fördomar och attityder. Jag blir så trött på mig själv när det känns som att jag är född med vissa tankar. Men det är först när vi blir medvetna om våra fördomar (ja vi har alla några!) och samhällets system som vi också kan förändra det. Och jag tror att nu är tiden för förändring. En ny generation av normer och värderingar växer just nu fram.

Jag älskar det här klippet av Gabifresh, Nadia Aboulhosn and Tess Munster. De är alla tre “plus size”-modeller som jag gillar skarpt, de behövs verkligen i bloggosfären med sin positiva och inkluderande attityd. Läs hela Gabis inlägg här.

“This video is dedicated to the mainstream media, to the fashion industry, to internet bullies, and to anyone else who thinks it’s their right to try to make us feel less than because of their insecurities. #everyBODYisflawless”

Skärmavbild 2014-04-12 kl. 11.32.22

 

Picture: Álvaro Ibáñez

Yesterday I read such a good article (you have to read it!) about the fact that Facebook moves out the chat from their app. WIRED analyzed the decision to be the starting point for a big change of Facebook as we know it today. The focus has totally shifted from laptop to mobile. Facebook will become several apps with different purposes.

“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”

I can see that is true. I mean, why do we all love Instagram? Because of the simplicity, the one and only feature. But in this scenario, I can not see how the “real” Facebook can survive. And suddenly I get a crystal clear picture of the reasons why Facebook bought WhatsApp for instance. I don’t think anybody will use the separate Facebook messenger app when there already is so many apps for that, like WhatsApp (Facebook).

No, Facebook will not die tomorrow. But I really start to believe that Facebook just pushed the button in the process to become something totally new. And I don’t think that thing will be called Facebook.

Igår läste jag en grym artikel (läs, läs, läs!) apropå att Facebook lyfter ur chattfunktionen från appen. WIRED analyserade det hela som ett startskott för en stor förändring av Facebook. Fokuset är helt skiftat från laptop till mobil, och Facebook kommer delas upp i flera appar med olika syften.

“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”

Jag tror precis på det Facebook säger. Det finns en enkel anledning till varför vi älskar Instagram, det är så enkelt och kretsar kring ett beteende. Men i scenariot som beskrivs ovan kan jag inte se att Facebook som finns idag kan överleva. Och plötsligt blir det solklart varför Facebook köpte upp WhatsApp för ett tag sedan, till exempel. Jag tror inte att någon kommer använda Facebooks chattapp när det redan finns så många alternativ, som WhatsApp, vilket då också är Facebook…

Facebook kommer inte dö imorgon. Men Facebook nu har tagit steget mot att ändras totalt. Och jag tror inte att det som kommer ur den processen kommer heta Facebook.