Like I have mentioned earlier, I read lots of blogs. I have been in the blogosphere for almost ten years now and seen how it has developed and how, primarily, teenage girls have become experts in a field they have grown up in and therefore also know very, very well. That’s very inspiring!

But I have also been very tired of the diveristy when it comes to Swedish fashion and lifestyle blogs. It’s hard to have your own style or be different in any way. When I wrote this post, I also cut down the numer of blogs I followed, since I was working with my own self acceptance.

Since then, I have worked active to diverse both my own blog and Facebook feed. It sounds easy, but it takes some work. Remember that you create your own rules for your feed. I have also realized, even more, what the media society we are all part of are doing to us all, and not least young women. The fact that I get photos of and, and input from, “plus sized” and non Swedish women in my feeds every day has changed my reality view. I am currently working to get more input from other cultures as well.

The other day, this article, about minorities in the fashion industry, came in my Facebook feed thanks to GarnerStyle, one of my new favorite bloggers. And I love it! Way to go! Sometimes it is hard to remember, but it is actually possible to make a change. Slowly can an industry we never though would change, take steps to a more modern one.

Do you have tips about good bloggers from Asia or Africa, please share them in the comments :) Sharing is caring!


Lovely Chastity GarnerThamarr Guerrier and Nicolette Mason.

To see Monica Lewinsky stand up for herself like this is inspirational in so many ways. And I totally agree with her, we are all responsible for the online culture we have today where public shaming is the most expensive content. We can’t blame others, we all need to change our behaviour. Nothing will ever become any better with out a massive change. We have to remember, and believe, that we can show the industry that we want something else.

I will tell you more about how I do that in another post :)

I was truly inspired and happy yo watch this Google Hangout (which by the way is such an awesome format!) from “The Human Side” by Mitch Jackson with Peg Fitzpatrick and Guy Kawasaki. I love Guy’s Twitter feed and a lot of his content. Peg though, I have not known about her before. I look forward to get to know her better. She seems to be such a nice person.

I totally agree with both of them about several things they mentioned in the hangout. For example that so much money are put into different kind of meetings and events, then it is very strange not to even provide a free wi fi to make sure that the guests and audience can be social online about it. And I was relieved when Peg told that she holds on quality over quantity. You should never, ever post content with bad quality. Even if three bosses have approved it. Quality always wins, both short and long term. Quality and relevance are my guiding words when it comes to social media.

And I could not help it, but I had to order their book The Art of Social Media. I have high expectations and hope to learn a lot. Have some of you read it already?

Jag blev så himla inspirerad och glad av att se den här Google hangouten (vilket för övrigt är ett suveränt format!) från “The Human Side” av Mitch Jackson med Peg Fitzpatrick och Guy Kawasaki. Jag älskar Guys twitterflöde och har läst mycket av hans innehåll. Peg har jag dock inte haft koll på tidigare. Nu ser jag fram emot att lära känna henna lite bättre måste jag säga.

Jag håller med om flera av sakerna de talade om i programmet. Till exempel att det ofta läggs oerhörda summor på att ordna olika typer av möten, både praktiskt för eventet och markandsföring. I sådana fall blir det väldigt märkligt att inte ens ge gästerna tillgång till fritt wi fi så att social aktivitet online kan ske enkelt. Och jag var lättad när Peg berättade att hon alltid håller på kvalitet framför kvantitet. Du ska aldrig ens posta någonting som håller låg kvalitet. Även om det manglats igenom en rad chefer. Kvalitet vinner alltid, både på kort och lång sikt. Kvalitet och relevans är mina ledord i allt sociala medie-arbete.

Jag kunde inte låta bli att direkt klicka hem deras nya bok, The Art of Social Media. Jag har höga förväntningar och hoppas på en hög med nya lärdomar. Har någon redan läst den?

IMG_0110.JPGI would not say I’m a frequent reader. But often I read for a couple of month each time and then have a longer break. I truly love my reading months, it’s like I fill my self up with new input and I double check my valuations.

Here are my three book tips for women in careers. All of them are American, so everything isn’t appliable in the Swedish (or maybe other) culture. But I have gotten new thoughts from all these books that I keep in my mind in my every day life. And Lean In really is a piece that also gave me a lot of new angles on both the gender equality issue and my own acting.

Knowing Your Value by Mika Brzezinski

Lean In by Sheryl Sandberg

Nice Girls Don’t Get The Corner Office by Lois P Frankel

Jag skulle inte säga att jag är en flitig läsare. Men jag har månadslånga läsperioder och sedan ett längre uppehåll. Jag gillar verkligen när jag kommer in i ett läsflow. Det känns som att jag tankar mig själv med inspiration och jag får en chans att utmana mina tankar och värderingar.

Här ser ni mina boktips för kvinnor i karriären. Alla är amerikanska, så allt är inte riktigt applicerbart i svensk kultur. Men jag har fått med mig en hel del tankar från alla böckerna som jag använder mig av i vardagen. Och Lean In var verkligen superbra och gav mig nya infallsvinklar på både jämställdhet och mitt eget handlande.



Photo: Gabrielle Aliotta

First, I have to say, I am so, so sad about the fact that Nina Åkestam has quit to blog (it is unfortunately only in Swedish). Buhu buhu!

Second, one of her last post was about “16 bullets for equality”. And one of her tips for women is to stop read “woman magazines”. And the funny thing is that I was thinking about that just some days ago.

I always buy a couple of magazines before I board a flight. I don’t always read them then, but I love to buy them at the airport, be on my way and all positive feelings I have about travelling. However, when I was going to Edinburgh last Monday, I strolled around at Gatwick all by my self, looking for a magazine. And I ran into the “woman life style” section, and I just turned around without a doubt and started to look for the “tech-business-politics-and-so-on” section. “Oh, I did not even pay InStyle one glance” was my, a little surprised, though.

I have actually stoped to buy fashion/women’s magazines since like six month ago. The only time I pay them any kind of attention is at the hairdresser. I am kind of into fashion, and I like that. It is fun. But I don’t like the way the magazines, and the companies that have ads in them, depict women. And I have to say, that I think I am a little more comfortable with my self, my body and my self-confidence. I don’t read almost any fashion blogs either anymore, and it is a relief.

Of course I understand that I am good just the way I am. It seems a little ridiculous, but I really think it helps. I don’t want to waist my valuable time with things that don’t make me feel good about my self. Instead I want to read things that makes me smarter, give me new perspectives or challenge my values. And I am not missing Elle, InStyle, Glamour or Cosmopolitan at all.

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 22.12.35This is so, so horrible. The most dangerous countries for journalist are Iraq, Philippines, Syria, Algeria and Russia and most of the journalist were covering politics or war. I am afraid that the per cent of killed journalists that are freelanced will get higher year after year in the changing media landscape. And I have to say, it feels more and more important that the world gets to know what is going on even in closed, violent and corrupt places. All numbers from Committee to Protect Journalist are available here. Interesting, but horrifying statistics.

Picture from CPJ.

Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.58.41 Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.58.30











I’m back in Stockholm after lovely days in Edinburgh at Case Europe Annual Conference. It was lovely days with a lot of inspiration about digital platforms (that need to become a digital culture at the universities, thanks for that Tricia King!) , social media and some crisis communications, for example. We were almost 1,100 delegates that spent three days at the International Conference Centre in Edinburgh and everything was so, so well organised. I enjoyed everything so much. I am so truly happy about the chance to network with some real geniuses in the HE field. Love to just get a sip of your wisdom.

Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.55.50Skärmavbild 2014-08-31 kl. 21.55.57







Another opportunity I really want to thank CASE for is my session about Crosstalks. It was so much fun and I hope I managed to spread some of my love for that project. My audience seemed very curious and asked very relevant questions. I am very proud about the fact that we have reached more than 145 countries and had more than 20,000 watched minutes on YouTube. And thanks for the photos Steven den Boer! :)


I have not finished Arianna Huffington’s “Thrive” yet. But I am so hooked. The description of the job culture is very spot on. The more you work, and the later you work, the better. The later in the evening you respond to emails, the better employee you are. This is not a thing in just some bad work places, it is the culture in the western world. But the thing about culture and norms is that we, who live with them, can also change them. It is time to change the definition of success.

The vacation always brings new and fresh energy. When I get disconnected from my inbox I also start to see things from another perspective, which often feels very, very good. From this summer weeks, with inspiration from “Thrive”, I have decided to change some habits of mine, regarding my sleep (and one about my inbox).

“By sleeping more we, in face, become more competent and in control of our lives. It gives new meaning to the old canard of women sleeping our way to the top. Women have already broken glass ceilings in Congress, space travel, sports, business, and the media – imagine what we can do when we’re all fully awake”.

I will from now on charge my phone far from the bed – I have slept with my phone in the bed for more than one decade. That really is horrible. When I can’t fall asleep, I pick it up and scroll through Twitter and Instagram one more time. But it doesn’t make me more relaxed. I feel more stressed with the online world next to my pillow. Therefor, I will charge the phone on the other side of the room. Bedtime means relaxation, not scrolling.

I will buy a clock without a display – research found that the body’s production of melantonin, which helps us get tired, are decreasing with displays around us. I am now looking for a classic alarm clock without a display, for a more harmonic sleep and awakening.

Bedtime is scheduled– this one is actually my strongest point, but I need to keep it on the list not to forget. Bedtime is my most important appointment of the day. 30 minutes before I need to be sleeping to get my hours, I should be in bed. Without the phone. A book is completely fine though.

Hours without screens – I did a challenge for one week last year to stay away from screens before and after sleep. And it was actually very nice, but of course hard. But I will try to do this for a week now and then. It means, not checking the phone until I leave the home in the morning, and turn off all screens by 9 PM. It is about being totally relaxed when I actually go to bed, and not to rush in to the stress directly in the morning.

Meditation and diary – two ways to keep my mind straight and, hopefully, find out what really is important in life. There is nothing wrong to be distracted and have fast thoughts, but it is healthy to be able to catch the thought and go back to where your mind is needed.

Turn off notices for emails – I think I already have written about this earlier, but no, I didn’t turn them off. But I will try once again when I’m back at the office. No more notifications on the screen for emails. And when I sit by the computer, I will check the inbox once every hour to be able to get things done in between.

When I am working, I want to be as productive as possible. But I also want to be able to relax when I am not. Sleep and focus will be my guiding stars this fall.

Jag har inte helt läst ut Arianna Huffingtons “Thrive”. Men jag gillar den verkligen! Beskrivningarna av vår jobbkultur är väldigt träffande; ju mer du arbetar, och desto senare du arbetar, desto bättre. Ju senare på kvällen du svarar på e-mail, desto bättre medarbetare är du. Det här är inte en kultur som finns på några enskilda arbetsplater, det är en kultur i hela västvärlden. Men det fina med kulturer och normer är att vi, som faktiskt lever mitt i dem, också kan ändra den. Det är dags att ändra definitionen av framgång.

Semestern ger mig alltid ny energy och något klarare tankar. När jag kommer bort från e-posten börjar jag också se saker från andra håll, vilket oftast känns väldigt skönt och bra. De här sommarveckora har get mig nya insikter, med inspiration från “Trive”. Jag har bestämt mig att ändra några av mina vanor, som rör min sömn (och en som handlar om min e-mail).

“By sleeping more we, in face, become more competent and in control of our lives. It gives new meaning to the old canard of women sleeping our way to the top. Women have already broken glass ceilings in Congress, space travel, sports, business, and the media – imagine what we can do when we’re all fully awake”.

Ladda telefonen långt från sängen – jag har sovit med telefonen I sängen I mer än ett decennium. Det är verkligen hemskt när jag börjar tänka på det! När jag inte kan somna, tar jag upp den och kollar igenom Twitter och Instagram en gång till. Det gör mig ju knappast mer avslappnad… Jag känner mig ofta stressed av att ha hela online-världen précis vid mitt huvud. Därför har jag bestämt mig för att ladda telefonen på en annan plats än I sängen. Läggdags betyder avslappning, inte tid för mina flöden.

Väckarklocka utan display – foskning visar att kroppen producerar mindre melantonin, som gör att kroppen slappnar av, när vi har skärmar runt oss. Därför har jag bestämt mig för att köpa en väckarklocka utan digital display. Både för en mer harmonisk sömn och ett bättre uppvaknande.

Läggdags är en utsatt tid – det här är jag redan ganska duktig på, men den måste fortsätta finnas med på listan så den inte gloms bort. Att gå och lägga mig är min viktigast tid att passa på hela dagen. 30 minuter innan jag ska sova, ska jag ligga I sängen. Utan telefonen. En bok är dock helt okej.

Timmar utan skärmar – jag gjorde en utmaning för något år sedan som handlade om hålla sig borta från skärmar fore och efter nattsömnen. Det var väldigt skön, men var så klart svårt I början. Jag kommer göra det här en vecka nu och då eftersom jag upplevde att jag blev mycket mer avslappnad av det. Det handlar om att stänga av tv:n, datorn, iPaden och sluta blippa på telefonen klockan 21 och på morgonen inte kola något flöde innan jag lämnar hemmet.

Meditation och dagbok – två sätt att hålla ordning på tankarna och tydligare komma till insikt med vad som på riktigt är viktigt för mig. Det är inget fel på att bli distraherad eller vara flyktig I tankarna, men det är nyttigt att kunna fånga in tankarna igen och fokusera.

Stäng av notifikationer för e-mail – Jag tror jag skrivit om det här tidigare, men nej, jag gjorde det inte då. Jag ska försöka igen när jag kommer tillbaka från semestern. Jag vill inte få några notifikationer på datorskärmen (har inga redan nu på telefonen, jag skulle bli tokig!). Och när jag sitter vid min dator ska jag bara kolla mailen en gång I timmen, för att jag ska ha möjlighet att fokusera och få saker ordentligt gjorda utan att bli störd.

När jag jobbar vill jag vara så produktiv som möjligt. Men jag vill också kunna slappna av när jag inte jobbar. Sömn och focus blir mina ledstjärnor den här hösten.

Skärmavbild 2014-05-29 kl. 16.35.33
Picture by itupictures

Alright, I have been thinking about this for a while. Actually for years. About being a role model. I am tired of people (read blogers) who are tired of being a role model.

Like this, we are all role models. But we don’t always know about it. Maybe it sounds pretentious? I think it is pretty obvious, and how we live our lives online only makes it more clear. Pressure from the group and inspiration in life is noting new, but it is more likely to spread larger today. It can be creepy to be a role model for thousands of people.

“I have not asked to be a role model” is a common reason from bloggers why they should not be asked tricky questions about their decisions or life style. And I can actually not disagree more. A blog is an open room for personal opinions and if you don’t want to integrate with your readers, then put your words in a classic diary.

Of course I am aware of the fact that more bloggers than ever are exposed to hate comments or even worse situations. And that is by any circumstances not ok. Of course not. But this is not about hate or threats. It is about questions and discussion.

Another point that’s tricky is the fact that the blog never is the whole story. On one hand, yes. One the other hand, that gives the blogger an option to choose what to publish. That argument can not be used only when it is convenient. As a blogger, you can always choose what to show. But professional blogers (who earn money by the blog) reader’s can claim answers.

The angle I think is really interesting in this case is, what is the difference between the demands on female versus male role models. Female role models should more often be perfect in every sense, which of course is impossible. But for a man to be a good role model there is enough if he is doing one or two thinks in life right. Since most of the bloggers still are women, the demands are very high.

I think that all humans need to think about their role as role models in general. What can I and you do to change the world to a better place fore everybody? Which discussions do we need to take? And what fights are not worth our time? But still, you can not choose not to be that role model. That is a privilege of life.

Det är en sak jag tänkt på ett tag. Flera år faktiskt. Om det här att vara en förebild. Jag är så trött på personer (läs bloggare) som är trötta på att vara en förebild.

Om vi säger så här, vi är alla förebilder. Men vi märker det inte alltid. Låter det pretentiöst? Jag tycker det känns självklart, och det blir ännu tydligare när vi är så öppna med våra liv online.  Grupptryck och inspiration är ingenting nytt, men idag kan det får större och tydligare konsekvenser. Det kan vara läskigt att gå i bräschen för tusentals personer.

“Jag har inte bett om att vara en förebild” slår sig många bloggare ifrån sig med när de får knepiga frågor som sina val eller sin livsstil. Jag kan inte hålla med mindre om det. En blogg är ett som ett öppet rum för personliga åsikter. Är en inte beredd på att ha en dialog med dina läsare är mitt förslag att istället införskaffa en dagbok.

Jag är självklart medveten om att fler bloggare än någonsin är utsatta för näthat och väldigt otäcka situationer i verkliga livet på grund av att de väljer att ha en öppen blogg. Och det är självklart inte okej. Men det här handlar inte om hat eller hot, utan om ifrågasättande och diskussion.

En annan del som är knepig är att en blogg aldrig kan visa hela sanningen. Det är sant, men bloggare har då också ett val i vad hen publicerar eller låter bli att visa. Det används också som argument för att vissa frågor inte “får” ställas av läsarna. Men jag anser att stora bloggares läsare har rätt att kräva svar. Särskilt om det rör en bloggare som tjänar pengar på sin blogg.

Det jag tycker är intressant när det gäller förebildsfrågan är skillnaden mellan vad som krävs från en kvinnlig kontra manlig förebild. Kvinnliga förebilder har ofta krav på sig att vara perfekta i sin helhet, i varje enskilt beslut. Det är självklart en omöjlighet. Men för en man räcker det med att han är schysst i ett sammanghang för att vara en bra person. Eftersom världens bloggare fortfarande till största del är kvinnor blir därför kraven stora på dem att vara goda förebilder på alla möjliga sätt.

Alla behöver tänka på sin roll som förebild för andra överlag. Vad kan jag och du göra för att göra världen lite bättre? Vilka diskussioner behöver vi ta? Och vilka är inte värda vår tid? Men fortfarande, du kan inte välja att inte vara en förebild. Det är ett av livets privilegier.


I don’t agree. Do you? Photo by Will Lion.

One of Sweden’s biggest bloggers, Elsa Billgren, has a “link free week”. “It is just a break from the PR blogging and more focus on personal thoughts” is Billgren writing.

“Hurray” was the first that came to my mind. And then I started to think more about how the big blog look like today. This platforms with big trust, that often young women started even younger. They have put countless hours into this to reach out, often with personal, well written texts. Or pretty photos in backlight. And after years, they can sell their space and words. And most of all, links. Think about what your second, that your click takes, is worth.

Digital ambassadors is a good way to go in many projects, is my belief. But I appreciate this initiative. Professional bloggers need more honesty, feelings and credibility. To become a sell out is rarely flattering.

Elsa Billgren har en länkfri vecka. “Det är bara en veckas paus från PR-bloggande och mer fokus på personliga tankar” skriver hon.

“Så himla bra” var min första tanke. Jag började tänka mer på hur vår bloggvärld ser ut. Många av de stora bloggarna drivs av unga kvinnor, som när de startade var ännu yngre, som har lyckats bygga upp en fanskara med stor tillit. De har lagt ner oräkneliga timmar på att nå ut, ofta med personliga, välskrivna texter. Eller vackra motljusbilder. Och efter många år kan de sälja utrymme och ord. Men allra mest, länkar. Tänk hur mycket din sekund är värd, som det tar att klicka på en av alla miljontals länkar vi scrollar runt bland per dag.

Jag tror på att jobba med digitala ambassadörer. Men jag uppskattar det här initiativet. Professionella bloggare behöver mer ärlighet, känslor och trovärdighet. Att vara en sell out är sällan smickrande.