skarmavbild-2016-10-24-kl-11-30-53Jag har länge gillat KIT:s nya grepp på vad en nyhetssajt är. Det är blandade typer av innehåll, ibland längre texter, ibland små videor och ämnena är väldigt mixade, allt från sminktips till politik. Innehållet känns ofta angeläget i nuet. KIT kör en del med native ads, eller vad de själva kallar innehållsannonsering. Inga problem egentligen, eftersom det väldigt tydligt är uppmärkt som just ett samarbete. Men jag tycker att KIT som varumärke får sig en törn, direkt så kopplar jag ihop dem med de företagen de samarbetar med, så klart. I det här fallet, där KIT samarbetar med Swedbank (den här filmen publicerades bara på Facebook, inte på sajten) känns det verkligen som att delen hyresrätter och vad politiken ska göra åt problemet att vi inte kan flytta hemifrån borde varit en självklarhet ur journalistiskt och samhällsnyttigt perspektiv.

Känner mig som en gammal tant som vill att innehåll ska vara innehåll och en annons en annons. För vad är egentligen detta?  Ju mer jag tänker på det, desto mer förvirrad blir jag. Att sälja sitt namn till en kund är alltid farligt. Det är en sak att sälja utrymme, men med native ads är det till och med ens röst som ingår i priset. Eller är det faktiskt så att inget innehåll någonsin är något annat än en annons, egentligen? Hela tiden kommer vi tillbaka till vem (eller vad) som ska betala för vår journalistik. Vi kan också reflektera över hur native ads, utan källkritik, kan påverka oss utifrån Emanuel Karlstens träffande krönika som, så klart, fick spinn på Facebook.

När det kommer till bloggar och sponsrat innehåll tycker jag att det är en helt annan grej. De har inget ansvar att informera medborgare eller göra olika röster hörda. Och på tal om det så hittade jag, via en diskussion på Facebook, det här inlägget hos Better Bloggers om betalning för sponsrade inlägg. Himla intressant!

Se hela KIT och Swedbanks film:

Skärmavbild 2015-06-10 kl. 21.07.55

When I heard about the Swedish initiativ Blank Spot Project was my first though ”Finally!”. But I am not surprised, now is the time. I am very, very happy there are people working with, and believing in, this things.

The initiative was started to create world wide journalism, reporting from the blank spots that is not represented in mass media. The project is driven by crowdfunded money, everybody who thinks this is important can be a part, and member, of the project. Of course I could not just watch this happen, I joined the project simply by donating a sum less then I need to pay for a nice restaurant dinner. I celebrate this project, I think this is the best in a long time.

The first trips have begun and the project’s members can follow the progress live in secret Facebook groups. Every post is so exciting, and important. Journalist around the globe have neither an easy task or situation. There are so much out there we need to see, write and tell about. And before the media is willing to pay for it, we are. The ones who see the importance that the whole world is covered.

One of the photographers who is out for Blind Spot Project now is Martin Edström. He describes his work as he is ”telling stories about the world, sometimes as news, but more often as longer projects with influences from journalism, art and a little adventure”. He has created a format for news in a 360 degrees world. I am speechless. This is the way we should to this! Here is an example of his work. Let’s walk in to the refugee camp Zaatari i Jordan, where several hundred thousands refugees from Syria live.

I am really looking forward to see what the result from the Blind Spot Project will be. The journalism from the whole globe is not dead. We just need to do it in another way.

Skärmavbild 2015-06-10 kl. 20.34.12

När jag först hörde om Blank Spot Project tänkte jag ”Äntligen!”. Men jag är inte förvånad att initiativet är här. Det var dags. Jag är så innerligt glad att det finns människor som gör, och tror på, sådant här.

Initiativet är startat för att skapa utrikesjournalistik som lyfter upp de ”vita fläckarna” på jorden, alltså det som inte rapporteras om i vanlig media. Det här görs genom medborgarfinansiering, alltså alla som vill se att detta händer kan vara med och stödja projektet. Självklart kunde jag inte stå bredvid, utan jag betalade in en summa som inte ens täcker en schysst utemiddag men blev medlem i communityn. Jag hurrar och tycker att det här verkligen är det bästa som hänt på väldigt länge!

Nu börjar journalister och fotografer vara ute på de första uppdragen. Vi som är medlemmar får följa resorna live i hemliga Facebook-grupper, och varje inlägg är lika spännande. Och viktigt. Journalister runt om i världen har varken en lätt uppgift eller situation. Det finns så mycket där ute som vi måste ut och se, berätta och skriva om. Och innan medierna är beredda att betala för det här så finns vi här. Vi som tycker och ser värdet i att hela världen blir belyst.

En av de som just nu är ute för Blind Spot Project är Martin Edström som, enligt honom själv, jobbar med att ”berätta om världen, ibland form av nyheter, men oftast i form av längre projekt som kan ha en släng av både journalistik, konst och lite äventyr”. Han har tagit fram ett format för att förmedla nyheter i 360 graders-världar. Jag blev helt tagen. Det här ju så här det ska jobbas! Här är ett exempel på jobb av Martin. Varsågod att kliva in i flyktinglägret Zaatari i Jordanien, där flera hundra tusen flyktingar från Syrien lever.

Jag ser verkligen fram emot att se vad som kommer fram ut arbetet som just nu sker i projektet. Utrikesjournalistiken är inte död. Vi måste bara göra det på andra sätt.

Skärmavbild 2014-04-12 kl. 11.32.22

 

Picture: Álvaro Ibáñez

Yesterday I read such a good article (you have to read it!) about the fact that Facebook moves out the chat from their app. WIRED analyzed the decision to be the starting point for a big change of Facebook as we know it today. The focus has totally shifted from laptop to mobile. Facebook will become several apps with different purposes.

“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”

I can see that is true. I mean, why do we all love Instagram? Because of the simplicity, the one and only feature. But in this scenario, I can not see how the “real” Facebook can survive. And suddenly I get a crystal clear picture of the reasons why Facebook bought WhatsApp for instance. I don’t think anybody will use the separate Facebook messenger app when there already is so many apps for that, like WhatsApp (Facebook).

No, Facebook will not die tomorrow. But I really start to believe that Facebook just pushed the button in the process to become something totally new. And I don’t think that thing will be called Facebook.

Igår läste jag en grym artikel (läs, läs, läs!) apropå att Facebook lyfter ur chattfunktionen från appen. WIRED analyserade det hela som ett startskott för en stor förändring av Facebook. Fokuset är helt skiftat från laptop till mobil, och Facebook kommer delas upp i flera appar med olika syften.

“The resounding consensus among the Facebook experts I talked to is that the company is finally making the jump to thinking and acting like an app maker, a software company the keeps functionality narrow and targeted. While users may grow attached to services that work the way they’re used to, like the full-featured Facebook app, the growing Silicon Valley consensus is that people really want a more bite-sized future.”

Jag tror precis på det Facebook säger. Det finns en enkel anledning till varför vi älskar Instagram, det är så enkelt och kretsar kring ett beteende. Men i scenariot som beskrivs ovan kan jag inte se att Facebook som finns idag kan överleva. Och plötsligt blir det solklart varför Facebook köpte upp WhatsApp för ett tag sedan, till exempel. Jag tror inte att någon kommer använda Facebooks chattapp när det redan finns så många alternativ, som WhatsApp, vilket då också är Facebook…

Facebook kommer inte dö imorgon. Men Facebook nu har tagit steget mot att ändras totalt. Och jag tror inte att det som kommer ur den processen kommer heta Facebook.

Det händer ganska ofta att jag sitter och muttrar över alla gilla-dela-tävlingar på Facebook, vilka är otillåtna enligt Facebooks riktlinjer (läs under E, kampanj) och många bryter även mot lotterilagen. Jag är till och med en sådan person som vägrar handla av företag som anordnat en otillåten tävling, även om jag varit en trogen kund innan. Jag blir så sur på att seriösa företag har personer som arbetar med sociala kanaler som inte ens läst på kring de olika nätverkens regler. Så länge attityden till “att ordna Facebook-tävlingar” är att vem som helst kan göra det på en kvart kommer vi fortsätta bli spammade av de som inte håller måttet.

Idag dök Glossybox, som jag följer, post upp i mitt flöde. Först tänkte jag “nej men suck, va sjutton ska jag behöva sluta gilla dem också” (vilka jag för övrigt inte är kund till, mest nyfiken på deras marknadsföring). Det första jag förstod av posten var att det var en tävling, sedan läste jag inte så mycket mer utan hoppade ner till kommentarerna. “Gillat och delat” skrev allihop, nästan. Jag suckade igen…

20130809-122341.jpg

Så tog jag en närmare kik på posten och insåg, de följer riktlinjerna och gör det så himla snyggt! Länk både för dator och smartphone. Inte ett ord om dela, gilla eller sprid.

Jag kan inte låta bli att undra hur många, som jag, som bara skummat. Tryckt på “dela” av bara farten och trott att de tävlat genom det. De felaktiga tävlingarna är de vanligaste och gemene man är så van att det är så enkelt att tävla, och skräpa ner sina vänners feeds.

Det har skrivits väldigt mycket om dessa tävlingar på många bloggar, en av dem är Avskalad, som även har en lista med företag som genomfört otillåtna tävlingar på Facebook. Självklart. är de bara ett axplock.

I often get’s very grumpy when I see competitions or lotteries on Facebook that don’t follow Facebook’s terms. I have even stopped shopping from companies I’ve liked before and been a loyal customer to if they have had such a competition. I get upset when I see that very big and serious companies doesn’t know, or care, about the different networks terms. Also the attitude about “working with social media” is not going to be very positive, since it seems that “just anybody can do it”.

The picture above shows a post from Glossybox that turned up in my feed today and first, I just assumed, it was a “like and share”-competition. And so did people who comment on the post. But when I read it more carefully I saw that everything was okay, and they provided links for both laptops and smartphones. Very nice! But I wonder how many followers now think they have a chance to win when they just have shared the post and spamed their friends Facebook feed.

DI Weekend har ofta väldigt bra helgläsning tycker jag. Den här veckans intervju var med Carl-Henric Svanberg. Han sitter fortfarande kvar på ordförandeposten i BP:s styrelse efter oljekatastrofen 2010, men han är även ordförande i AB Volvo (alltså lastbilsdelen). Svanberg syns idag inte särskilt mycket, vilket kan ses som både bra och naturligt, men jag minns all uppståndelse hans “small people”-uttalande fick efter hans möte med Barack Obama, och enligt mig var en del av den kritiken befogad. Jag är också kritisk till att BP sålt av sin verksamhet inom sol- och vindkraft, och att Svanberg förklarade det på årets stämma med “vi ska fokusera på olja, för olja lovar fantastisk avkastning”. Money talks, som vi alla vet.

Däremot tycker jag att BP:s marknadsavdelning gör flera saker bra, till exempel deras sajt. Det är lätt att hitta den informationen man söker, både när det gäller vad de idag gör i Gulf-området som drabbades 2010 men också kring CSR-arbetet finns mycket att tillgå. BP är även ett bra exempel när det gäller närvaro i sociala kanaler. De är väldigt aktiva på Facebook och på Twitter lyfter de fram en person som jobbar med presskontakt. Och på Youtube publiceras löpande infographics för lätt spridning.

En kris gör alltid tydligare att ett företag måste öppna upp sig och vara ärliga. Men det där att lära av andras misstag är ju aldrig så lätt som det borde…

Watch the clips above.

The Swedish paper DI Weekend has very good content each weekend. The main interview this week is with Carl-Henric Svanberg, chairman of BP and Volvo Trucks. After BP’s oil disaster in 2010 hasn’t Svanberg been very public, and that’s maybe both good and convenient after the “small people” statement after his meeting with Barack Obama. According to me, some of the critic then was reasonable. I’m also critical about the fact that BP has sold the operations in sun power and wind power. “We should focus on oil because oil is promising fantastic revenue” was Svanberg’s explanation at BP’s annual meeting this year. Money talks, as we all know…

Though, I really like some things BP’s marketing department is doing. For example, the web site. It’s easy to find the right information, both about the operations today in the Gulf area (after the accident 2010) and also about the CSR. BP is also a very good example in social media. They are very active on Facebook, and on Twitter are one of their PR officers personified. And on Youtube are info graphics published constant.

The fact that a company needs to be transparent and honest is always very obvious during a crisis. To learn by other’s mistakes is never easy, but lot’s of companies should.

20130104-143128.jpg

God fortsättning allihop! Jag har haft en mer än fin julledighet med just ledighet. Det behövdes efter en hektisk höst med väldigt mycket att göra. När jag var tillbaka i Stockholm började jag med att köpa några nya böcker jag tänker se till att få lästa snart för att verkligen kicka igång jobbvåren.

Jag har trots ledighet hunnit se många bra framtidstankar om det kommande året och har även tänkt lite själv. Därför har jag satt ihop en liten lista med vad jag önskar mig rent jobbmässigt (o lite eget) för 2013.

2013 blir året då…

  • de sociala kanalerna förvandlas från livsstil till verktyg. Att vara offline är att visa respekt.Det här är nog så nära nyårslöfte jag kommer komma, men jag ska kämpa med att inte ta med mig telefonen till middagsbordet.
  • poden slår igenom som bloggen gjorde 2006. Emanuel Karlsten skrev om detta på Twitter innan nyår och jag tror verkligen också vi är på väg däråt. Dock är frågan hur poden kommer te sig. Jag kan tänka mig att videobloggandet, både live och filmat, är på väg att då en uppsving.
  • kvalitet slår ut kvantitet. Brit Stakson har flera gånger pratat om detta, att de djupa samtalen kommer få tal plats. Jag tror även att boken är på väg att få revansch. Nörden i oss fortsätter att visa sig.
  • förståelsen för den statiska webben ökar, vilket jag och Erik pratat en del om. Många börjar i fel ände, gör jättefina kampanjer men grunden är kass och därför faller en del kampanjer platt. Detta är kanske mest en dröm. Eller ser någon att detta är på väg att faktiskt ändras?
  • Facebook inser att de måste bli mer användarvänliga för sina kunder. Det är rent bedrövligt att man inte kan ha företagskonton med smidiga betallösningar. Om de inte ändrar sig på den punkten snart tror jag att fler och fler företag kommer nedprioritera sin Facebook-närvaro med tanke på den sämre synligheten.
Jag ser fram emot ett väldigt spännande år jobbmässigt. Personligen vill lära mig mer om SEO, statistik och börja prenumerera på Wired. Att fortsätta jobba med Crosstalks kommer också bli mer än roligt, det är en oerhörd förmån att få lära sig så mycket i sitt jobb och träffa så många talangfulla människor.

Just nu är vi på upploppet med arbetet kring Crosstalks som är en webb talk-show som kommer livesändas på crosstalks.tv. Projektet är ett samarbete mellan KTH och Stockholms universitet och imorgon är det dags för show! Det känns så himla spännande och jag känner mig helt lyrisk över att få jobba på det sätter som vi gör kring detta.

I varje show kommer tre ämnen tas upp, den här gången är de “How to save the world”, “Can we save capitalism?” och “The battle for entrepreneurs”. För varje ämne är tre professorer inbjudna att diskutera ämnena, som alltid ska kännas i framkant, internationella och angelägna, och dessutom finns olika inflytelserika personer med över Skype. Exempel på medverkande den här gången är Johan Rockström och Pontus Beaunerhjelm, och båda de syntes i media idag inom just de områdena som ska diskuteras imorgon. Känns väldigt intressant och spännande! Det kommer även vara möjligt för tittarna att direkt ringa in till programmet och ställa sina frågor till professorerna.

Kärnan i projektet är diskussionen. Vi vill attrahera genuint nyfikna och intresserade människor att bli en del av diskussionen, våga stå upp för vad man tror och tycker, men även öppna upp för nya insikter, som ibland kan vara lite obekväma.Vi arbetar väldigt mycket digitalt för att sprida projektet och eftersom målgruppen är internationell kommer mycket av diskussionen runt projektet ske online.

Följ oss på Twitter, @crosstalkstv och Facebook (facebook.com/crosstalks). Och framför allt, crosstalks.tv

 

The Wall Street Journal (WSJ) skrev häromdagen om hur Facebook nu säljer tillgången till sina 900 miljoner användares personuppgifter. Genom att just bara sälja tillgången till uppgifterna försöker de komma runt att sälja själva uppgifterna. En annan nyhet är att annonser på Facebook även kan påverkas av vad användarna lämnat för uppgifter till andra sajter.

“For years, Facebook users have known they “might be targeted based on what they posted online, but that was separate from what you did off of Facebook or in the real world,” said David Jacobs, EPIC’s consumer protection counsel. “Now the rules have changed and this information is being matched or cross-referenced. There is an issue with changing the rules on people.” skiver WSJ.

Jag blir på ett sätt skrämd av allt det här. Men jag kan ändå inte låta bli att bli en smula fascinerad och undrar vad nästa steg är. Hur mycket kommer människor faktiskt acceptera att deras uppgifter används (och säljs) till? Vad tror du? Läs artikeln nu!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Infographic from wsj.com/WSJ research

Facebook Gifts är en ny del av communityn som så smått börjat rullas ut i USA. Idén är en förlängning av att man kan skicka födesledagshälsningar på Facebook, nu kan man också skicka fysiska gåvor, till exempel nallar eller muffins, som levereras direkt till födelsedagsbarnet. Silicon Valley-bloggen skrev om Facebook Gifts igår.

När man beställer en present måste mottagaren ange sin adress för leveransen och den givmilde vännen anger sina kreditkortsuppgifter. Det är egentligen inga nya uppgifter som vi slänger ur oss, de flesta handlar ju idag online på andra webbsidor. Men personligen får jag lite rysningar, med tanke på det jag skrev om The Filter Bubble, av tanken att Facebook får ännu mer information om oss, så enkelt. Det är ju knappast Facebooks egna produkter man köper, utan de får bara ett påslag på en vara du kan köpa någon annan stans. Tillgängligheten och smidigheten ska inte underskattas, men är det värt det?

Bra tjänster ska självklart uppmuntras och det är kul med nya idéer. Facebooks imperium är dock ingenting jag hurrar över och det finns redan så många andra med liknande tjänster. Sedan tänker jag att de man bryr sig tillräckligt mycket om, så att de ska få en present levererad, kan (eller kanske borde?) få veta det på ett annat sätt än på Facebook-väggen.