Skärmavbild 2015-06-10 kl. 21.07.55

When I heard about the Swedish initiativ Blank Spot Project was my first though ”Finally!”. But I am not surprised, now is the time. I am very, very happy there are people working with, and believing in, this things.

The initiative was started to create world wide journalism, reporting from the blank spots that is not represented in mass media. The project is driven by crowdfunded money, everybody who thinks this is important can be a part, and member, of the project. Of course I could not just watch this happen, I joined the project simply by donating a sum less then I need to pay for a nice restaurant dinner. I celebrate this project, I think this is the best in a long time.

The first trips have begun and the project’s members can follow the progress live in secret Facebook groups. Every post is so exciting, and important. Journalist around the globe have neither an easy task or situation. There are so much out there we need to see, write and tell about. And before the media is willing to pay for it, we are. The ones who see the importance that the whole world is covered.

One of the photographers who is out for Blind Spot Project now is Martin Edström. He describes his work as he is ”telling stories about the world, sometimes as news, but more often as longer projects with influences from journalism, art and a little adventure”. He has created a format for news in a 360 degrees world. I am speechless. This is the way we should to this! Here is an example of his work. Let’s walk in to the refugee camp Zaatari i Jordan, where several hundred thousands refugees from Syria live.

I am really looking forward to see what the result from the Blind Spot Project will be. The journalism from the whole globe is not dead. We just need to do it in another way.

Skärmavbild 2015-06-10 kl. 20.34.12

När jag först hörde om Blank Spot Project tänkte jag ”Äntligen!”. Men jag är inte förvånad att initiativet är här. Det var dags. Jag är så innerligt glad att det finns människor som gör, och tror på, sådant här.

Initiativet är startat för att skapa utrikesjournalistik som lyfter upp de ”vita fläckarna” på jorden, alltså det som inte rapporteras om i vanlig media. Det här görs genom medborgarfinansiering, alltså alla som vill se att detta händer kan vara med och stödja projektet. Självklart kunde jag inte stå bredvid, utan jag betalade in en summa som inte ens täcker en schysst utemiddag men blev medlem i communityn. Jag hurrar och tycker att det här verkligen är det bästa som hänt på väldigt länge!

Nu börjar journalister och fotografer vara ute på de första uppdragen. Vi som är medlemmar får följa resorna live i hemliga Facebook-grupper, och varje inlägg är lika spännande. Och viktigt. Journalister runt om i världen har varken en lätt uppgift eller situation. Det finns så mycket där ute som vi måste ut och se, berätta och skriva om. Och innan medierna är beredda att betala för det här så finns vi här. Vi som tycker och ser värdet i att hela världen blir belyst.

En av de som just nu är ute för Blind Spot Project är Martin Edström som, enligt honom själv, jobbar med att ”berätta om världen, ibland form av nyheter, men oftast i form av längre projekt som kan ha en släng av både journalistik, konst och lite äventyr”. Han har tagit fram ett format för att förmedla nyheter i 360 graders-världar. Jag blev helt tagen. Det här ju så här det ska jobbas! Här är ett exempel på jobb av Martin. Varsågod att kliva in i flyktinglägret Zaatari i Jordanien, där flera hundra tusen flyktingar från Syrien lever.

Jag ser verkligen fram emot att se vad som kommer fram ut arbetet som just nu sker i projektet. Utrikesjournalistiken är inte död. Vi måste bara göra det på andra sätt.

Jag träffade en vän på stan igår som skrattade och sa “du är väldigt aktiv på Twitter”. Vi kom överens om att det haglar av länkar på Twitter och att om man har tid skulle man kunna läsa ihjäl sig.

Twitter är för mig ett väldigt viktigt arbetsredskap på många sätt. Jag hittar både mycket inspiration och ny input där. Därför har jag samlat lite av det jag sprungit på under veckan, och som jag av någon anledning gillat lite extra, i den här listan.

För att köpa kommunikationstjänster bättre

Paul Ronge ger tips om hur man blir bättre PR-köpare men jag tycker man kan applicera detta nästan oavsett vilken typ av kommunikationskonsulter man har att göra med.

Favoritpolitiker på Instagram

Lista med politikernas Instagramkonton. Jag log en lång stund efter att jag läst Nöjdesguids-Tobias inlägg.

Sociala medier-experterna sågar H&M

Kommentarer från Brit Stakston och Rebecca Crusoe efter Uppdrag granskning om #näthat på Dagens Media.

“Brev med killars sperma fortsätter komma”

Jag har tipsat om denna innan, men den är värd att lyftas igen. Blondinbellas text om hur näthat och att allting inte bara är toma hot. Vi måste ta detta på allvar!

LinkedIn visar att de inte är som Facebook

Det går bra för LinkedIn, nischade communities är här för att stanna.

Nio tips för marknadsförare inom sociala medier

Många spännande siffror att ta med sig. Kul att Twitter fortfarande växer, attityden till att nätverka med företag har förändrats men det är också värt att ta med sig att 30 procent av alla användare inte interagerar och att incheckningar minskar.

Det vi ångrar när vi dör

Andres Lokko skrev en krönika i SvD om att vi måste våga vara lyckliga och Guardian har listat de fem vanligaste sakerna vi ångrar när vi dör. Tungt men viktigt.

Vad har du för läsvärda tips från veckan?

Jag antar att ingen missat Zytomierska-grejen som snurrat i medierna den senaste veckan? Ni anar inte hur mycket tankar som bubblar inom mig, men jag orkar inte riktigt sätta ihop allt. Så därför kommer här ett litet urval med lösryckta delar.

Katrin Zytomierska säger, i efterhand, att det inte är Josephine, som porträtteras på affischen, hon kritiserar utan SATS kampanj. Avgör själva.

Skärmdump från Katrin Zytomierskas blogg.

Det börjar vara väldigt tröttsamt att folk hela tiden drar yttrandefrihets-kortet så fort man vill vara elak. ”Jag anser att det är att ha ryggrad att stå upp för bloggares rätt att uttrycka åsikter” twittrar Finest chefredaktör Alexander Erwik när han får kritik för att hålla Zytomierska om ryggen. Nej, du har aldrig rätt att kränka någon annan. Att framföra åsikter är en helt annan sak, och det går aldrig att sätta ett likhetstecken mellan dem. Men jag förstår att Erwik, som även är delägare i communityn där Zytomierskas blogg finns, har andra intressen än enskilda personer utanför Finest sfär.

Som resultat av Zytomierskas inlägg valde flera annonsörer att avsluta sina samarbeten med Finest. Då börjar det twittras om att det blir ”kapitalistisk censur”. Men är det inte på det sättet all annonsering i media fungerar? Företag väljer vart de vill synas och vad de vill förknippas med, oavsett om det är i print eller online. “Tänk på att ni censurerar om ni inte annonserar hos oss” kanske skulle fungera som ett nytt argument för annonsförsäljare?

Josephine valde efter några dagars uppståndelse att kliva fram och uttala sig själv kring händelsen i Resumé. Mycket läsvärt och välformulerat. Vi måste orka stå upp för att mobbning och kränkningar aldrig är okej, varken på nätet eller någon annan stans, oavsett vilka ekonomiska vinster som får stryka på foten.

Jag har flera gånger tänkt att jag ska blogga, att jag har en del att bjuda på. Men ork och tid har inte riktigt varit med mig på den fronten. Ska bli skärpning eftersom det finns roliga saker jag vill dela och diskutera med er.

Så länge bjuder jag på denna med massa kul och lite häpnadsväckande siffror. Bland annat att varje minut laddas det upp 136 000 foton på Facebook och det skrivs 150 miljoner (!!!) tweets per dag.